Debuten

Bobilen styrdes mot Norrköping och där skulle jag tävlingsdebutera tillsammans med Chillman! Tjoho!!
Jag hade aldrig kunnat tro att Chill och jag skulle kunna stå på startlinjen i Rallylydnad innan han fyllt ett år. Aldrig!! Men så blev det! 

(null)
Min stora svaghet är att jag många gånger tror att jag har koll på läget. Jag har följt några trådar på socialamedier och läst lite här och lite där. Fine, tror jag och menar att jag nog har full koll. Det mesta verkar vara tillåtet i Rallylydnad så varför skulle det inte vara tillåtet att tävla med sele på hunden? 

(null)
Förstår ni hur förvånad jag blev när domarens skrivar ropade upp mitt namn och berättade att jag dessvärre var diskad i första rundan. De var ändå snälla nog att berätta det så att jag kunde byta till halsband i nästa runda. Tur det var dubbla starter så jag kunde göra rätt. 

(null)
Det gick bra för oss. Chill gick en godkänd runda till slut och det fastän jag gått bort mig vid en skylt och missat 10 poäng. Så jag åkte från Norrköping nöjd och glad. 
Sen har vi nittonåringen och fantastiska Winston. De hade hela sex lopp i Rallylydnadens högsta klass, mästarklass, att tävla under helgen. De debuterade i klassen på lördagen och fick nästan inga avdrag på lördagens två rundor. Två cert tog de hem och allt stod på topp. 
När söndagen grydde hade hon stora förväntningar. Men så svåra rundorna var! Nästan inga hundar klarade av godkänt resultat och när sista loppet var kvar hade hon nästan tappat hoppet. Men som dagens sista ekipage gick hon in och gick en fullpottare. 100 poäng, vinst och tredje certet. Rallylydnadschampion! Tjoho! Hur bra kan de bli?! 
(null)
Men de fick kämpa!!
Som vanligt fanns ingen tid att fira. Hemfärden började och 18 timmar senare landade vi slutligen hemma igen. En bit lunch och så kastade vi oss iväg för att jobba. 


On the road....

....igen!!
Vad ni åker och far! Ja, det gör vi. I alla fall i perioder. Nyss var det Påsk och vi var i Skåne på tävling/minisemester. Hem i fyra dagar och nu är bobilen påkörs på båten igen. 
(null)     

Gåsahoppet, som tävlingen i Skåne hette, är ett minne blott. Nittonåringen och Winston sprang väldigt många fina lopp där. Men när de bästa av de bästa, är på plats och tävlar, räcker inte tider och "nästan" till. Det jag menar är att svårighetsnivån är hög och så även konkurrensen. Men det visst hon och hon är så nöjd med sin och hundens prestation. Som bäst hade de en 7:e plats och SM-pinne med hem. I det loppet startade 80 hundar! 
Ni förstår va? (Wow, liksom!)
(null)
Så här ser Nils Holgerssons hall ut när lugnet lagt sig och jag varit och besökt duschen. 

När vi var i Skåne passade vi på att träffa Kennelmamman och två av Chills systrar. 
(null)
Carma bor kvar hos Marie i Kenneln och Carla bor hos Maries mamma. Carla och Chill är otroligt lika. 
(null)

Sista tävlingsdagen kom de förbi Skurup och där fanns ännu en släkting. Det är Zak som är hundarnas farfar och han bor hos Winstons Kennelmamma Gunilla. En riktig släktträff alltså. 
(null)

Men nu är vi är vi, jag och nittonåringen påväg till Norrköping där ska det tävlas Rallylydnad.  Vi hoppas på ett fint väder och en trevlig klubb. 
To be continued......


Samma plats men så olikt.

Påsken tillbringar vi i Skåne i år också. Det var i fjol vi besökte det berömda "Gåsa Hoppet"
I Skurup för första gången. En agilitytävling i fyra dagar med hundar från Europas alla hörn.  Det är roligt, trevligt, välarrangerat och i år är det fint väder också. Värre var det i fjol. 

(null)
Bilden ovan är från i fjol. Snöstorm och halt. Vissa vägar var avstängda och jag var så glad för att jag slapp köra. 

(null)
Så här såg det ut i år! 

(null)
Längre söder ut vi kom, dessto mer hade slagit ut. 

(null)
Karlskrona! 
Jag besökte en kulle full med blommor medan de andra fyllde kylskåpet med proviant. 

(null)
Nogersund! 
Ute på en udde i hamnen fanns fina ställplatser med fräsht servicehus. Just denna dag var det inte blåsigt och vid satt ute i det härliga vädret. 

(null)
För mej var det årets första blommande träd. Det gör mig lycklig! 

(null)
Så landade vi i Skåne på Skärtorsdags eftermiddagen. Samma plats, samma typ av människor men i år är här inge snö. Men massor av hundar, hundar, hundar! Här finns massor av hundar. Att vi har fyra hundar är inget onaturligt för någon i dessa kretsar. Här finns många som har många fler. 

(null)
Men det är bara Winston som springer agility av våra. Nike har gått i pension och Chill är för ung. 
(null)
Vi andra dricker kaffe, lagar mat, grillar och njuter i solen. Lilla H är med och hon leker med andra familjers barn. Jag ska erkänna att det inte är så mycket "Påsk-känsla men barnen får påskäggs-jakt och en och annan campare har ansträngt sig lite extra för jag har sett några färgglada fjärdar utanför en husbil.