Till minne av Cocko

(null)

Den lilla vita kaninen har varit borta i  ett och ett halvt år snart. Ålderdomen tog ut sin rätt och han fick somna in en dag Juni förra året. 

(null)

Men så man kan sakna ett djur. Även en liten vit kanin. 

(null)

Cocko blev 12 år gammal och det är klart att det sätter sina spår. 

(null)

Jag hoppas att han får hoppa tillsammans med kompiskaninerna på andra sidan regnbågsbron. De på bilden här ovan är dock helt levande vildkaniner. Så kallade "Rabbisar" som är en Gotländsk kanin som finns överallt.  

(null)

Här ligger Cocko brevid Marwin och Puma på djurkyrkogården i Visby. Vi hade turen att köpa platsen brevid våra gamla hundar för att ha våra djur samlade. Vi har också anmält intresse för platsen till vänster. Det är nämligen så att platserna köper man i 10 år och köper om den dem igen. Är man inte intresserad av att ha platsen kvar, låter de den ligga för att sen grävas om efter x-antal år. Platsen brevid är just nu en sådan plats som inte längre sköts. Därför har vi sagt att vi är beredda att köpa den tills tiden är inne. 




Samma plats men så olikt.

Påsken tillbringar vi i Skåne i år också. Det var i fjol vi besökte det berömda "Gåsa Hoppet"
I Skurup för första gången. En agilitytävling i fyra dagar med hundar från Europas alla hörn.  Det är roligt, trevligt, välarrangerat och i år är det fint väder också. Värre var det i fjol. 

(null)
Bilden ovan är från i fjol. Snöstorm och halt. Vissa vägar var avstängda och jag var så glad för att jag slapp köra. 

(null)
Så här såg det ut i år! 

(null)
Längre söder ut vi kom, dessto mer hade slagit ut. 

(null)
Karlskrona! 
Jag besökte en kulle full med blommor medan de andra fyllde kylskåpet med proviant. 

(null)
Nogersund! 
Ute på en udde i hamnen fanns fina ställplatser med fräsht servicehus. Just denna dag var det inte blåsigt och vid satt ute i det härliga vädret. 

(null)
För mej var det årets första blommande träd. Det gör mig lycklig! 

(null)
Så landade vi i Skåne på Skärtorsdags eftermiddagen. Samma plats, samma typ av människor men i år är här inge snö. Men massor av hundar, hundar, hundar! Här finns massor av hundar. Att vi har fyra hundar är inget onaturligt för någon i dessa kretsar. Här finns många som har många fler. 

(null)
Men det är bara Winston som springer agility av våra. Nike har gått i pension och Chill är för ung. 
(null)
Vi andra dricker kaffe, lagar mat, grillar och njuter i solen. Lilla H är med och hon leker med andra familjers barn. Jag ska erkänna att det inte är så mycket "Påsk-känsla men barnen får påskäggs-jakt och en och annan campare har ansträngt sig lite extra för jag har sett några färgglada fjärdar utanför en husbil. 



Hanhundar i flock

(null)
Den här skithunden har snart bott hos oss i sex månader. Vi hämtade honom från Skåne då han var 9veckor. 

(null)
Redan då hade han vassa armbågar och jag såg honom som lämplig kandidat i vår hanhundsflock. 

(null)
Klimatet i en flock med bara hanar kan vara ordningsamt och organiserat men för den "veke" kan det vara tufft att vara minst och yngst. 
I vår flock är det för det mesta ordningsamt. För det mesta, skriver jag. Det är djur jag skriver om. Allt kan hända och även den bästa. Det finns incidenter, men de är få och räknade. Men det har hänt att någon blivit sur på någon annan eller att någon "mallat" upp sig, men de är få. Vi har haft enbart hanar, okastrerade allihop, i olika konstellationer i snart 20 år. 

(null)
Jag vill ju att Chill ska växa upp till en arbetsam kompis och just därför såg jag att hans "kaxighet" skulle bli en tillgång. Strax efter 7 månaders-dagen lyfte den lille mörten på benet för första gången. Det är en sådan sak som ofta fördröjs i hanhundsflock. De vuxna trycker ner de yngsta så att de förblir "unga" så länge som möjligt. Men inte Chill! Han knatar på genom livet med högt huvud.