Plus och Minus

Ska man börja med det tråkiga eller det roliga?  Det är bäst att börja med det tråkiga för då har man det roliga kvar i minnet. Men om det tråkiga är allvarligt kan känslan bli konstig om man "slätar över det" med roliga nyheter efter.

(null)

Nike har under ganska lång tid haft en knöl/svulst på svansen. En bit från svansroten har hunden en körtel och den har kapslat sig på honom. Ganska vanligt tydligen och det blir liksom som en stor finne som inte ger med sig. Veterinären snittade den för ett år sen men det blev inte bra och under våren har det varit extra besvärlig. Därför bad vi veterinären ta ett nytt beslut om vad vi skulle göra, i samband med att vi röntgade Chill. 
Dessutom har det börjat växa en vårt-liknande sak på huvudet och de andra hundarna vill gärna hjälpa till med att få bort den. Inte så bra! 

(null)

Beslutet var tungt men svansens knöl går inte att ta bort. Det finns liksom inget kvar att sy ihop med, om ni förstår? 
Nu är Nike sen 9 dagar tillbaka kuperad och knölen på huvudet är också borttagen. Det var tungt att ta beslutet men Nike är i övrigt en pigg kille och för oss fanns inga andra alternativ. 

(null)

Han har återhämtats sig bra efter operationen och det har inte varit några bekymmer med läkningen. Igår kom svaren på proverna som togs på knölarna. Cancer! 

(null)

Veterinären bedömer att de fått bort allt och arten är inte aggressiv vilket gör att risk för spridning till andra organ är liten. 
Plötsligt känns beslutet att ta bort svansen såå rätt. 

(null)



A är bäst

Visst blev det A-höfter! Tjoho så glad jag är för det. Armbågarna på lille Chill är helt utan anmärkning de också. Frisk som en kärna och OK stämpel i rumpan. Nu kan vi börja bygga muskler och jobba hårdrar. 

 
(null)

Han har självklart fått röra på sig och springa så mycket han vill men nu kan vi börja arbeta koncentrerat. Börja träna balans och hoppa. Det är sånt jag brukar vänta med tills efter 1 år och röntgade. Då vet man att allt är okej. 

(null)

(null)

(null)

(null)

Lilla H gillar att busa med honom och då kan det gå vilt till. Bollar, jaga och kampa är livet, tycker Chill. 
(null)

En rosett till vår samling

(null)
Så här på våren slås jag ofta av hur vackert allt är. Att jag faktiskt har det väldigt bra med allt "det här" omkring mig. Det är precis som om någon petar lite i det känsliga sinnesområdet och jag blir väckt. Låter nästan lite religöst men vad är igentligen skillnaden? Någon tror på gud och jag tror på livet. 

Något annat som jag tycker är vackert är mina hundar. Åhh så jag älskar dem! Jag älskar också barnen runt mig och min man, men känslor till ett djur är något annat. I allafall för mej. 

(null)
Benji fick vara med och springa på den lokala kennelklubbens inofficiella hundutställning i helgen. Efteranmäld och i ordning gjord i en hast. Han är 10 år nu och ännu så vacker. Men han var inte vacker i munnen. Jag hade helt missat att ta bort tandsten på honom. Skomakarens barn......ni vet? 

(null)

Det räckte ändå till ett Hederspris och BIS 4 i finalen. Att det bara var 4 hundar uttagna till final, behöver man ju inte säga, men nu sa jag det i allafall. 
Jag har en hälsena som bråkar med mig och därför fick nittonåringen springa i vänstervarvet. Chill fick också vara med och fick HP han också. Domaren tyckte att han ännu skulle växa i sin kropp och päls och precis så är det. Han är just nu en spinkig yngling som fällt all sin päls och då blir det inte mycket Chill kvar.  (null)

(null)