Motorcyklar och hundträning

Gotland Grand National är en geggig motorcykeltävling, vi pratar enduro, som körs på Gotland dessa dagar. Vi bor granne med banan, typ. Hela tävlingen går av stapeln på ett militärt övningsområde som ligger någon kilometer söder om "vårt". 

(null)

Men vi har blivit bekväma. Vi tittar på "GGN" från soffan. Förr var åtminstone maken ner på plats och såg på den geggiga tävlingen. Han har kört också, om vi tittar ännu längre tillbaka i tiden. Själv har jag ett förflutet på två hjul men lämnade den världen för länge, länge sen och känner ingen längtan tillbaka. 

(null)

Men titta lite är ganska kul. Man vet hur det är, så att säga. 
Innan jag landade i soffhörnet för att se enduro på TV:n, tog jag mig till Brukshundklubben tillsammans med Chill. 

(null)

Rallygänget på Visby Brukshundklubb är ett gäng som tränar tillsammans och har en bra stämning. Alla har inte det, bra stämning alltså. Många klubbar eller andra sektorer på min klubb är allt annat än bemötliga och roliga gäng, tyvärr. Det är mycket vanligt på Brukshundklubbar runtom i Sverige, att Agilityn är förvisad till bortre hörnet på träningsplanen. Helst där det inte finns något lyse. Rallyn får ofta höra att de "tar plats" med alla sina skyltar. Trist attityd och dålig stil tycker jag. Och dessvärre är det inte ett dugg annurlunda på "min" klubbb. 

(null)

Men Rallygänget tränar ihop och det tycker jag och Chill är kul. Idag fick vi jobba på ordentligt. Löptik var på plats och min unga herre tyckte det var jobbigt att hålla alla celler på rätt plats. Det finns ju drifter som unga herrar måste lära sig att tygla. 

(null)

Men jag är en hundförare som gärna tränar med svåra förhållanden. Hunden måste ju lära sig att fokusera. För på tävling, när det är skarpt läge, måste ju allt fungera. Nu när jag landat framför enduro på TV:n har Chill gått ner för räkning. Ibland passar namnet vi gett honom, men det är inte ofta vi ser honom "Chilla" på det här sättet. 

När hösten kom på riktigt

Andra helgen i oktober åkte vi genom södra Sverige för att besöka Skåne. Självklart stod det tävling på chemat men jag och maken såg det också som en liten minisemester. 

(null)

Större delarna av torsdag och fredagen regnade det. Ett riktigt höstrusk. 

(null)

Men det kan vara ganska mysigt att hänga i husbilen när det ruskar av vindbyar och smattrar på taket. 

(null)

Tills man ska ut med hundarna. Eller snarare kommer det jobbiga, när man kommer tillbaka. Alla våta kläder, skor och våta hundar ska stuvas undan på det snåla utrymmet. 

(null)

Men det är bara att gilla läget.

(null)
 
Efter agility i Ystad svängde vi hastigt upp mot Klippan och när söndagens tävlingar var klara åkte vi mot Oskarshamn för hemfärd igen. Torsdag till Söndag och plötsligt inser vi att träden verkligen bytt färg över dessa dagar. 

(null)

Jag älskar allt det gula och oranga och i år verkar alla träden intagit dessa färger. 

(null)

Hur gick det då? Ja vad ska man säga? Winston och Winstons matte springer på näst snabbaste tiden. Men vad hjälper det när ett hinder rivs? "Nära skjuter ingen hare", heter det ju. 

(null)

I Klippan på söndagen var det tuffa förhållanden som gällde. Inga meriter med hem i bagaget men nära, nära. 

(null)

Nu lämnar vi det och blickar framåt! 




Motvinden fortsätter

När det ena blir bra, kommer nästa bekymmer. "En olycka kommer sällan ensam", heter det ju och ofta stämmer det. "Olyckorna" behöver inte alltid vara så dramatiska och stora, men sällan är det vara ett bekymmer, utan fler. Vi har haft tillräckligt många nu den sista tiden, så nu tycker jag att det räcker. 

(null)

Efter tre veterinärbesök hade tillslut Benjis öga läkt. Vad han gjort, är en lika stor gåta som Winstons tidigare svullnad på halsen? Men vi lämnar det för nu är det bra! 

(null)

Winstons matte sökte ett stipendium vid Svenska Kennelklubben tidigare i år. Ett ungdoms stipendium för att bidra till någon resa. Hon sökte för att åka till Norge på Norwegian Open i agility. Vi har laddat för den här trippen i över ett halvår. Planerat, tagit ledigt, anmält dyra anmälningsavgiften, köpt nya saker till husbilen för att klara av att bo i den i oktober månad utan el. 
Lite peppade har vi allt varit och så.......... Norska hundar dör i mystisk tarmbakterie. Massor av hundar dör. De vet inte vad det är och stänger gränsen. Ja, ni har säkert hängt med i media. 
Men sen lugnade det ner sig och vi fick hoppet på vår sida. Känslan infann sig att vi nog skulle komma iväg. Men VILLE vi iväg? Hur stor är risken? Skulle vi hoppa av? 

(null)

Vi ställde ändå in oss på att åka, konstigt nog. Men drygt tre veckor innan kom beskedet att tävlingen ställs in. 
JAHA!! Kändes snopet men ändå ganska skönt. 75% av anmälningsavgifterna tillbaka. Surt sa räven, men det är ändå "det" liksom. 

(null)

Nu tänker vi om och åker på tävlingar i södra Sverige i stället.  Vi hade ju ändå tänkt vara lediga och anmälningarna stod ännu öppna. Skåne får ännu ett besök i år av oss. Om 1,5 vecka bär det av.