Höft och armbågar är röntgade

Man bör röntga höfter på de flesta hundraser för att fastställa att det inte är något fel på dem. Även om hunden inte har för avsikt att gå till avel, är det intressant att veta vad just mamman och pappan lämnat för valpar efter sig. Det ligger nog i alla seriösa uppfödares intresse. Man brukar HD-röntga när individen är runt 1 år och idag har Chill varit och röntgat sina höfter och armbågar. Resultaten skickas till Svenska Kennelklubbens kansli som bedömer hur de ser ut, vilka vinklar de har, hur de ligger i höftkulan och djupa skålarna är. Sen får man veta om de bedöms som A,B, C,D och i värsta fall E. 
(null)

A och B höfter är godkända höfter och är okej att avla på. C är för mig inte ok men för vissa raser räknas ett index ut där C är okej att avla på om den paras med en "bra" höft. 
(null)

Nu håller vi tummarna för A eller B höfter. Våra andra hundar har A allihop och för mej är det viktigt med bra höfter. Agilityhundar har ett hårt jobb och D-höfter skulle vara en katastrof. C- höfter kan man underhålla länge med bra muskler men är långtifrån bra. Jag vill att de ska hålla länge. 
(null)

Hunden som röntgas får lite lugnande för att vara helt avslappnad och det tar ett tag innan de är helt pigga igen. Chill är lite trött ikväll. 

En rosett till vår samling

(null)
Så här på våren slås jag ofta av hur vackert allt är. Att jag faktiskt har det väldigt bra med allt "det här" omkring mig. Det är precis som om någon petar lite i det känsliga sinnesområdet och jag blir väckt. Låter nästan lite religöst men vad är igentligen skillnaden? Någon tror på gud och jag tror på livet. 

Något annat som jag tycker är vackert är mina hundar. Åhh så jag älskar dem! Jag älskar också barnen runt mig och min man, men känslor till ett djur är något annat. I allafall för mej. 

(null)
Benji fick vara med och springa på den lokala kennelklubbens inofficiella hundutställning i helgen. Efteranmäld och i ordning gjord i en hast. Han är 10 år nu och ännu så vacker. Men han var inte vacker i munnen. Jag hade helt missat att ta bort tandsten på honom. Skomakarens barn......ni vet? 

(null)

Det räckte ändå till ett Hederspris och BIS 4 i finalen. Att det bara var 4 hundar uttagna till final, behöver man ju inte säga, men nu sa jag det i allafall. 
Jag har en hälsena som bråkar med mig och därför fick nittonåringen springa i vänstervarvet. Chill fick också vara med och fick HP han också. Domaren tyckte att han ännu skulle växa i sin kropp och päls och precis så är det. Han är just nu en spinkig yngling som fällt all sin päls och då blir det inte mycket Chill kvar.  (null)

(null)

Vill ni med på promenad?

(null)
Vi tar en tur på Södra hällarna. Ni som hängt här hos mej genom åren, har varit med här förr. 

(null)
Södra hällarna ligger strax söder om Visby. Från början är det ett stycke militärt övningsområde och på vissa ställen kan man se värn och annat från den tiden. 

(null)
Numera är det ett Naturreservat och ett populärt strövområde. Här växer massor av växter och arter och det är en fantastisk natur. Jag hittade en envis Blåsippa som ännu höll sig i blomm. 

(null)
Lite längre bort blommar ett äppleträd. Eller jag skulle snarare kalla det buske. Det är otroligt att de kan överleva på bergshällen helt oskyddad från havetets vindar. 

(null)
Jag älskar verkligen äppelblomman. 

(null)
Det här är en växt som jag inte kan mycket om. Men den är vanlig på Öland och Gotland och heter något med Krabba....? Kanske är det Bergskrabba? 

(null)
Vi är högt över havet. 

(null)
Här finns två platåer. Vi står på högsta och på vissa ställen kan man ta sig ner till nästa och sen vidare till stranden nerför. Men det är en bit att gå. 

(null)
Naturens färger smälter samman. Den farliga kanten syns nästan inte på bilden. Långt där nere på andra platån finns en labyrint gjord av stenar. Ser ni den? Lite till vänster från mitten av bilden. Vi är HÖGT! 

(null)
Här kan man röra vid trädtopparna. Träden som växer på platån inunder, alltså. 

(null)
Där borta ligger Visby hamn. 

(null)
Här har jag sett en Berguv en gång. Det är några år sen och den attackerade faktiskt mej. De kan nämligen häcka här på bergskanten. 

(null)
Vi fortsätter längs den högsta kanten en bit till. Idag håller vi oss här uppe och tänker inte gå nedåt. 

(null)
Läskigt nära kanten men de sitter under kommando från mej och de brukar inte fuska och bryta sitt "sitt kvar". 

(null)
Här hänger stenen fritt och man ska tänka sig för innan man går fram mot kanten. Kanske finns inget inunder. 

(null)

(null)
Och så hittade vi Backsippa med sin stjärnlika frökapsel. 

(null)
St Pers Nycklar, så heter den, den vilda  hyacinten i sin fina lila färg. 

(null)
Nu tar vi av tillbaka mot bilen. Kul att ni hängde med hela rundan runt. 

(null)