Det där med att hinna med



Jag ställer mig oftare frågan om jag ska lägga ner den här bloggen. Men så ser jag på statistiken att trogna läsare (antar att det är trogna som återkommer) är inne dagligen och kollar. Bloggen har varit en del av mitt liv i många år. Den lägger man inte ner, bara så där, eller?
Men det är mycket annat i livet som tar min tid just nu. Min shop på nätet www.klippoklapp.se där jag säljer hundsaker, tar mer tid än många kan ana. Ändå känner jag att jag skulle vilja lägga ännu mer tid där. 

(null)

Sen sist......
Agility SM i Klippan! Wow säger jag, wow! Vilket arrangemang! Vilken bubbla och vilket väder! Det fanns inget att klaga på. Arrangörerna hade verkligen gjort ett kanonjobb. 

(null)

Vi campade med bobilen hela flocken. Lilla H var med och hittade kompisar som vanligt. Det är många familjer som åker som vi och det brukar inte vara brist på barn. De liksom flockas och har så kul. Att hon missade i princip all Winstons lopp......ähh, en världslig sak. 

(null)

SM! Det är två kval lopp och i varje lopp går de översta 10% direkt till final. Det startade 109 st i medium, som är höjden i den klass som Winston springer. 

(null)

Efter två sprungna lopp går ytterligare 10% till final på det totala resultatet av de två kvalloppen. 
Krångligt? Ja, lite. Men gör man två bra lopp men inte bland de 11 bästa, kan man alltså kvala på sitt totala resultat och det gjorde nittonåringen. Totalt 14:e plats i kvalet. Woooow!! Jag blir gråtfärdig och tårarna stiger i ögonen när jag tänker tillbaka på det. 

(null)

Att hon skulle få springa SM-final i agility var självklart målet men det var ingen som vågade säga det högt och nu hade hon nått det målet. Finns liksom inga ord och jag tror ni känner det overkliga lyckan. 

(null)

I finalen krigade hon mod "de där". De där som är med i landslaget. Winstons vinstrika pappa, och de där som fått åka på NM och VM inte bara en gång utan i flera år. 
En rivning blev det och en 18:e plats. Banan beskrivdes som en monsterbana men nittonåringen var så lycklig och glad även fast det blev en rivning. 

Hon har inte bjudit oss på film på Youtub den här gången men den finns på Instagram @sobulkustenswinston om någon är nyfiken. 

Kommentarer :

#1: Malin B

Vilken lycka med detta ekipage och allt runtomkring! Du har ju redan svarat: jag räcker snabbt upp handen på att jag gärna fortsätter få höra glimtar från ditt liv, i ur och skur! Du är en trevlig bloggkompis.

skriven
#2: mammakero

Vilket ekipage och vilket härligt familjenöje ni har, där alla hittar sin del av kakan att njuta av!
Glad över att du inte slutar blogga, även om inläggen är få så är det alltid lika roligt att läsa om!

skriven
#3: Erika

Jag tycker mycket om att läsa din blogg, så skriv när du hinner vetja :-) !

skriven
#4: Lotta

Åh vad glad jag blir över dotterns framgångar. Så kul att följa er. Förstår att glädjen och stoltheten svämmar över när du får uppleva detta. Så fina foton på det duktiga ekipaget. Jag gillar din blogg och det är så kul att få följa med på era tävlingar så om du orkar fortsätt skriva :-)

skriven

Kommentera inlägget här :