Vi har tävlat!

Vi, jag och Chill tävlade Rallylydnad i 30 graders värme. Phu, kan man säga. Man håller sig självklart i skuggan. Man hittar en skuggig plats att värma upp på och så är det dags att gå ut på tävlingsplanen och...... chock! Solen gassar, gassar, bränner. Huvudet kokar efter en stund och där ska man liksom leverera. Man ska hålla focus och vara skärpt. Man ska peppa, dirigera och stödja hunden i momenten och man ska samarbeta.
 
(null)

Och det gjorde vi. Jäklar, så vi gjorde det! 

(null)

Men var jag nöjd? Ja, men inte mer. Jag tyckte inte jag kände igen min hund. Han kan liksom bättre. Så när vi gick sista skylten och ut från plan, så va jag just, nöjd, inte mer. Nittonåringen, mammas ständige support och  hejarklack tyckte mamma var petig. Och så är det! Jag är petig och känslan betyder mer än bedömning..... ibland. 

(null)

Resultatet kom ut och jag fick veta att jag bara fått 2 poängs avdrag. Wow, var det så bra. Kul, jag är ännu helt oförstående och lite torr, jag tror att många gått 100 poängs rundor. Hm, en lätt bana, säkert.
För i Rallylydnad börjar man med 100 poäng, sen görs avdrag efterhand som man gör fel. Samarbetet är viktigast, man får inte sträcka kopplet eller trampa runt på stället. Vid varje skylt står en anvisning om vad man ska göra. Sätta hunden framför, sitta eller ligga vid sidan. Stanna och hunden ska stå, eller springa och hunden ska gå runt dej i lugnt tempo för att sen springa vid sidan till nästa skylt. Man får prata, visa med hand eller axlar. Men man ska ha koll på fötterna och man får inte ta på hunden.  Sen finns det massor av regler och många fler skyltar. 
(null)

Men se, 98 poäng blev en delad seger. Dessutom var det visst Klubbmästerskap också. Tjoho det tog vi hem det också. Sen laddade vi om och gick en ny runda för en ny domare. Där gjorde vi bort oss helt på en skylt och slutade med 90 poäng som ändå räcker till uppflyttningsresultat. 
Man ska ha gjort tre rundor med minst 75 poäng i nybörjarklass för att få en titel och sen kunna flytta upp i fortsättningsklass. Och det har vi gjort nu! 
(null)

Nu heter min lilla kille RLD N Tribusas Malvasson Churchill och snart blir han 15 månader. 

RLD N står för Rallylydnad Nybörjardiplom

Bär

(null)
En trädstam får bära mina hundar. Ett bra träningsätt för magmuskler och balans. Som ni ser så växer den här björken väldigt snett och den är bred. 

(null)

Men bär kan betyda annat också. 

(null)

Vinbär har vi och de har vi plockat av, jag och Chill. 

(null)

Han gillar många sort frukter men de här var i suraste laget, tyckte han. 

(null)

Nu ligger de röda i frysen och de svarta ska jag ännu plocka. 

(null)

Men de nedersta de får faktiskt vara kvar på busken. Vet ni varför? 

(null)

Vi har fyra hanhundar och det kissas överallt. Överallt! 

Det där med att hinna med



Jag ställer mig oftare frågan om jag ska lägga ner den här bloggen. Men så ser jag på statistiken att trogna läsare (antar att det är trogna som återkommer) är inne dagligen och kollar. Bloggen har varit en del av mitt liv i många år. Den lägger man inte ner, bara så där, eller?
Men det är mycket annat i livet som tar min tid just nu. Min shop på nätet www.klippoklapp.se där jag säljer hundsaker, tar mer tid än många kan ana. Ändå känner jag att jag skulle vilja lägga ännu mer tid där. 

(null)

Sen sist......
Agility SM i Klippan! Wow säger jag, wow! Vilket arrangemang! Vilken bubbla och vilket väder! Det fanns inget att klaga på. Arrangörerna hade verkligen gjort ett kanonjobb. 

(null)

Vi campade med bobilen hela flocken. Lilla H var med och hittade kompisar som vanligt. Det är många familjer som åker som vi och det brukar inte vara brist på barn. De liksom flockas och har så kul. Att hon missade i princip all Winstons lopp......ähh, en världslig sak. 

(null)

SM! Det är två kval lopp och i varje lopp går de översta 10% direkt till final. Det startade 109 st i medium, som är höjden i den klass som Winston springer. 

(null)

Efter två sprungna lopp går ytterligare 10% till final på det totala resultatet av de två kvalloppen. 
Krångligt? Ja, lite. Men gör man två bra lopp men inte bland de 11 bästa, kan man alltså kvala på sitt totala resultat och det gjorde nittonåringen. Totalt 14:e plats i kvalet. Woooow!! Jag blir gråtfärdig och tårarna stiger i ögonen när jag tänker tillbaka på det. 

(null)

Att hon skulle få springa SM-final i agility var självklart målet men det var ingen som vågade säga det högt och nu hade hon nått det målet. Finns liksom inga ord och jag tror ni känner det overkliga lyckan. 

(null)

I finalen krigade hon mod "de där". De där som är med i landslaget. Winstons vinstrika pappa, och de där som fått åka på NM och VM inte bara en gång utan i flera år. 
En rivning blev det och en 18:e plats. Banan beskrivdes som en monsterbana men nittonåringen var så lycklig och glad även fast det blev en rivning. 

Hon har inte bjudit oss på film på Youtub den här gången men den finns på Instagram @sobulkustenswinston om någon är nyfiken.