Lämnar USM och ser framåt

Tänk att åka ifrån ett mästerskap med två medaljer och ändå vara missnöjd. Så var det! Nittonåringen åkte till Hundungdoms SM för att vinna Agilityn och Rallylydnad. Hon visst att hon kunde och satsade högt. Jag visste också att hon kunde men jag är den mer ödmjuka som lägger ribban lite lägre, som delmål.

(null)

När de rivit tre hinder i första agilityloppet, visste hon att det var kört. Hon sa fortfarande inte att hon hade vinst som mål, men det visst jag ju. Alltså satsade hon högt på Rallylydnaden men allt sprack. Hon kom 4:a men i hennes värld räknas det inte. Svåra, svåra saker va det sånt de aldrig gjort och de gjorde verkligen det bästa de kunde men ibland räcker det inte. 

(null)
Bild från en annan tävling tagen av Anna Levin. 

Att de tog guld i Freestyle och brons i HTM betydde plötsligt ingenting. Det var liksom bara bonusgrener när de ändå var på plats, enligt henne. 
Världens tak rasade in och självkänslan slogs sönder. Suck, säger mamma och blir nästan arg. Man MÅSTE lära sig ta motgångar också. Lämna saker bakom sig och fokusera framåt. Men jag vet ju hur svårt det kan vara. 

(null)

Hon gick i alla fall med på prisutdelningen till slut och tog emot sina priser. Nu lämnar vi det här och ser framåt, tycker jag. 

Kommentarer :

#1: Malin B

Å, ”lilla gumman” har jag lust att säga och krama henne jätte hårt.
Såklart man FÅR vara lite besviken först när man satsat så hårt och vill så mycket. Just den där känslan av ”attans”. 😞
Men självklart får man inte stanna där utan fokus på det som faktiskt fungerade och gick bra!!!
Allt ger erfarenheter och utan en och annan motgång smakar aldrig segern lika gott - den dagen den kommer.

skriven
#2: mammakero

Har man vinnarskalle så har man. Jag känner igen detta hur etterbesvikelse känns, då man satsat högt och inte når fullt ut. Precis som MalinB så klokt säjer, så är det en fas att ta sej igenom bara. Det är så frustrerande att stå brevid och känna sej nöjd i det läget. Bra att plöja igenom den besvikelsen för att sedan gräva ner den och börja om.
Ditt team är fantastiskt!

skriven
#3: Lotta

För några helger sedan så skulle två kullsyskon till Eddie tävla. Dagen innan så hade de båda två helt felfria rundor och allt satt som en smäck. De gick ut med gott självförtronede på tävlingsbanan, den ena nosade runt som en tok på banan och den andre hade innehållet i huvudet på ett helt annat ställe. Allt kan hända och det tråkiga är ju att vi alla som följer dig vet hur duktig din dotter och de fina vovvarna är, tyvärr hjälper ju inte det när besvikelsen är stor. Hur som så tycker jag att de är jätteduktiga och jag lovar att nästa gång så står de på prispallen igen.

skriven
#4: Erika

Finfina resultat ju!

skriven
#5: Linda/Candygirl

Åh det är ju jättebra jobbat ju. Förstår besvikelsen, men ändå. Pallplatser. GRATTIS!

skriven

Kommentera inlägget här :