Höstiga dagar

(null)
Hösten kom över en natt. Pang bara och både vantar och tjock jacka fick främsta platsen i hallen. 
(null)
Jag gillar tiden när man bara kan hoppa i ett par skor och gå ut. Nu är det plötsligt mörkt på morgonen. Reflexer måste man ha och jacka, mössa, vantar och snart överdragsbyxor också. 
(null)
Chill blir snart 5 månader och åker inte ryggsäck längre. Vi delar i stället på voffsen och jag går iväg med "storkillarna" själva på morgonkvisten, medan Chill är hemma vid maken. Sen lämnar maken huset vid "halvtid" och Chill får ensamhets-träna en stund innan jag dyker upp igen. 
(null)
Efter frukosten åker jag iväg med Lilla H till skolan och sen blir det dags för Chills egen runda. 
(null)
En valp behöver ingen motionsträning men den behöver koppelträning, miljöträning och en massa annan träning i allt vad det innebär att röra sig i trafik, skog, stränder och folkmassor. 
(null)
Vi har suttit utanför skolan när alla barn kommer på morgonen. Cyklar, barnvagnar, gråtande barn, barn som springer och pappor som tutar i bilarna. Sen kommer bussen. Wow! 
Men vi sitter där och sitter. Någon kommer och vill klappa. Men jag berättar att vi tränar på att ha tråkigt. Det är nog den svåraste träningen. 

Tillfälligt

Det där med våren, som jag skrev om i förra inlägget, det var vara en ren tillfällighet. Vilket hån, slag i magen eller käftsmäll! 
(null)
Men det finns ju skor med dubbar och varma kläder. Varför klagar du Pernilla? 
(null)
Ibland skiner ju till och med solen! Wow, wow! Man får vad man förtjänar, sa min mamma när jag var liten. Men nu är jag stor och jag tycker att jag förtjänar lite vår! 
(null)
Men i stället blev det minusgrader och mer snö. 
(null)
På våra turer i skogen försöker jag alltid lägga in lite allsidig träning. Hoppa över, hoppa upp eller ner. Balansera eller vara kliva runt i hög terräng. Allt för att stärka muskler i hela hundkroppen. 
(null)
Winston är den som behöver mest muskler och framför allt mage och rygg. Inte för att han ska kunna hoppa högre eller bättre utan för att han ska hålla länge. 
(null)
Att balansera på en stubbe är en enkel sak för honom och han står ganska ofta på just den här stubben som vi brukar gå förbi. 

När de fyrbenta blir sjuka

Att en hund kräks, är inget ovanligt i sig. Det händer ganska ofta att de äter för fort, för sällan eller fått i sig något dåligt från skogen. 
(null)
Winston blev lite kass i kistan i mitten av förra veckan. Han fick vila magen och så sakteliga börja äta igen när han slutat kräkas. Han var pigg och glad och drack vatten utan problem. Jag trodde faran var över men jag misstog mig. 
(null)
I fredagskväll ratade han maten igen och i lördagamorse var har rejält dålig. Så dålig faktiskt, att det blev ett besök på Gotlands Smådjursklinik. Samma ställe som jag träffade de härliga Pyrenée-valparna. 
(null)
Winston röntgades men inget hittades i mage eller tarmar. En svullen tarmvägg som förmodligen orsakade blödningen, var det enda. Han fick kontrastvätska och så dropp. 
(null)
Sen var det bara att vänta. Så där satt vi, jag och artonåringen. Kontrasten tog sig fram genom tarmarna och efter en sista bild där
vi kunde konstatera att det inte fanns något stopp. Skönt! 
(null)
Idag är det måndag och Winston äter fortfarande kyckling och ris. Kanylen som suttit kvar i benet över helgen, tog jag bort i dag. Han är pigg igen och men vi skyndar sakta. Som tur är, är hunden försäkrad så lördagskalaset blev efter reglering bara några tusenlappar, bara!