Sista veckan

Jag har precis påbörjat den sista semestervecka. Samtidigt som det är skönt att spara på det bästa, ledighet och sommar, känns det vemodigt att behöva tvinga Lilla H att anpassa sina tider inför den kommande skolstarten. För på måndag börjar hon i ettan! 

Men innan vi ska påbörjar det nya läsåret hittade vi på något kul. Åker på agilitytävling! 

Nja, bilden ovan är tagen på väg hem från våra roligheter. Vi hann med lite mer än agility, faktiskt. 

Men vi började i Mönsterås. Tre lopp med Nike och tre med Winston. Nikes lopp strulade. Han var tung och banorna passade honom inte. Winstons lopp då? Snabbaste tid med fem fel. Vad hjälper det att de är snabbast då? Men sjuttonåringen var nöjd med känslan. De var samspelta och hade fint flyt. 

När ett lopp återstod tog hon fram den riktigt viljestarka vinnarskallen. Och visst satte de en nolla. Det räckte till en pinne och en andraplats. 


Sen drog vi vidare på andra äventyr. 


Över den långa bron till grannön och där besökte vi Ölands-djurpark. 


Fördelen med Ölands-parken är att hundar som kan sköta sig, får följa med in. 


Våra tävlingsresor blir lyckade när vi delar upp aktiviteterna så här. En lördag med skällande hundar blir inte så betungande och tråkiga när man har en söndag med andra aktiviteter att se fram emot. Tänker främst på Lilla H. 
Sen gick färden tillbak över bron och vidare till Oskarshamn och färgen hem igen. 

Så vi flänger och far....

Nej då, vi far och flänger inte runt så mycket, inte om man jämför med många andra, i alla fall.  Men några vändor då och då, är vi iväg på. 


Vi försöker att kombinera tävlingarn med varandra, så att man får ut så mycket som möjligt vid varje resa. Jag och maken kan koppla av och kalla det hela för ledighet. Vi springer ju inga agilitylopp utan kan sitta och sippa vin på kvällarna och mysa. 

På hemväg från Norrland tog vi vägen förbi Lindesberg där sjuttonåringen sprang fyra lopp vardera med Nike och Winston. Fast det blev faktiskt bara tre lopp med Nike. Det sista stök hon sig från då det tog lite för lång tid. Vi har ju båt att passa för att komma hem och vi hade ganska långt kvar att köra. 

Även om vi Gotlänningar har en del rabatt på Destinationgotlands färjor, är det långt ifrån gratis att åka. Många tror att vi betalar några hundralappar per gång, men så är det dessvärre inte. Men bobil och fyra personer betalar vi över 2300,- för att komma över denna våta E4:a



Det gäller alltså att få ut maximalt förvarar resa. Därför var sjuttonåringen glad när hon fick allt att stämma i sista loppet i Lindesberg och det slutade med en uppflyttningspinne i hopp och seger. 


Söder ut igen

Det där med att tävla med levande ting, är inte helt okomplicerat. Jag vet att flera av Er läsare är eller har varit, eller är tävlande med häst eller hund, så ni vet ju vad jag menar. 

Det är mycket som ska stämma både med hund och förare, bana och humör. I årets Hundungdoms SM var det hög kvalité på agilityn. När sjuttonåringen sprungit sina första lopp, låg hon tvåa och fyra med sina båda hundar. Men sen tog det slut. De sista loppen gick inte alls. Nervositeten och pressen på sig själv var förmodligen för stor och det höll inte. 

Det var i alla fall inget dåligt väder, förutom att det var ganska kallt. Men det gör inget när man håller på med hundaktiviteter. Vi hade några trevliga dagar i Piteå och innan vi åkte därifrån badade vi av besvikelsen på Pite Havsbad. 

Vi har sett massor av fantastisk natur och I Rallylydnaden gjorde sjuttonåringen och Winston en fantastisk runda med 97p. Det räckte till en delad 6:e plats. 

 

Vi har klättrat i berg och sett sjöar och hav. 


Veckan är snart slut och det ska bli skönt att komma hem till den egna sängen igen. 

 

Det har blivit många mil och en trevlig vecka men talesättet "borta bra men hemma bäst" passar väldigt bra. 


Men innan vi åker över Östersjön, ska vi besöka Lindesberg för några agilitylopp till.