Freestyle och Heelwork, en ny värld

Nu har vi varit på två Freestyle-tävlingar. En utomhus och en inomhus. Då vi provat på hundtävlingar av olika slag märker vi att det är betydlig skillnad på folk och stämning runt själva tävlingarna. Hittills trevligast är faktiskt just Freestyle/Heelwork. 

(null)

Det är trevligt, hjälpsamt och inga hårda eller taskiga ord. Alla gör så gott de kan och man applåderar oavsett hur det gick. 

(null)

Så är det inte i alla hundgrenar.  I agilityn är det oftast bra. Alla är glada men mellan varven hör man avundsjukan. I klass tre, den högsta klassen, tävlar man inte för att enbart ha roligt. Här tävlat man för att vinna. "Sköt dej själv och bry dej inte", typ. 
På utställningar är det som det är. De som lyckas är lyckliga och de andra pratar tyst bakom ryggen. 
Trist! 
(null)

Vi har haft en rolig helg i Haningehundhall. Den avslutades med sol och vi skulle försöka ta en selfie med varsin hund i famnen, ute i skärgården. Det gick sådär....

(null)

(null)

.....med solsken i blick!

Och resultatet? 

(null)

Alltid lika roligt att åka med de här två. Freestyle klass 1 bjöd på två pallplatser med uppflyttningspoöng. Nu har de ännu en ny titel. F1 eller nåt?
Men Herlworken gick inte fullt lika bra. De hade enligt domarna, ett bra program men hade inte positionerna fullt lika bra. De hamnade precis under uppflyttningspoäng i båda loppen. Surt, ja visst, men de visste att positionerna inte riktigt satt. 
(null)

Nu har jag fått blodad tand. Kan tänka mig att jobba lite för ett Heelwork-program. Freestyle däremot, är nog inte min grej. 

Längtar redan efter sommaren

(null)
Jag saknar redan sommarens ljus och värme och då har vi inte ens satt om klockan till vintertid. 

(null)
Sommaren har varit jättelång men ändå har jag inte hunnit uppleva den. Den liksom bara passerade. 

(null)
Det har hänt massor och det finns hur mycket fina minnen som helst att se tillbaka på. Ändå känns det som om jag blivit snuvad på tiden. 

(null)
Jag och nittonåringen ska avsluta campingsäsongen i helgen. Det blir bobilens sista tur för i år. 
Freestyle och HtM står på schemat och vi kommer att tillbringa helgen i Haninge någonstans i en hundhall. 

HtM står för Heelwork tom Music och där jobbar man med olika positioner tillsammans med hunden till musik. Ett dansprogram med massor av kontakt och noggrannhet. 
I freestylen får man göra med konster och jobba på avstånd. 
För ett otränat öga är skillnadenhårfin men det finns alltså två olika grenar att tävla i. Det här är ganska nytt för både mej och dotten och jättespännande att se alla andras program. Så vi kommer nog få timmarna att gå.  

Här ser ni ett superproffsig nummer i högsta klassen. 
Sweden 2016


SM på riktigt

Färden gick till Eskilstuna där nittonåringen tränade agility för Mikaela Holegård. Privatlektionerna var det hon fick av mej och maken i studentpresent. Träningen var lyckad och jag hann också träffa min bästa barndomsbästis Helene. 
(null)
Vi tog med oss alla fyra killarna och lite trångt har det varit i bobilen men mysigt. 
(null)
Lagom när ovädret kom farande från väster i fredags, drog vi från Eskilstuna och landade några timmar senare i Märsta. 
(null)
Där stod vi på första parkett och kunde följa agilitytävlingarna genom vindrutan. Det är man inte så bortskämd med och just denna blåsiga lördag var det extra skönt. 
(null)
I Märsta-Sigtuna gick det riktigt bra i ett lopp. Winston kom på 3:plats, plockade Certet i agilityloppet och en SM-pinne. 
(null)
Det firade vi på kvällen. 
I alla hundtävlingar tävlas om certen. Det är certen man ska samla för att nå Championaten. Certen delas bara ut i de högsta klasserna och bara ett cert per klass. I agility är det så att man måsta hålla sig inom 10% av deltagandet. Alltså, är det 20 starter kan man bara få cert om man kommer 1:a eller 2:a. Har 1:an redan fullt championat, vandrar det nedåt. I nittonåringens fall hade både 1:an och 2:an sina championat klara och få gick det vidare till Winston. När man fått 3 cert har man erövrat ett championat och det här var Winstons 3:e. Numera är han dubbel-champion. Ett i agility- och ett i hopp-klass. 

Men sagan är inte slut..........
(null)
Söndagssolen mötte jag på Haninge BK och där sprang nittonåringen tre fin-fina hopplopp. En ömmande vad gjorde att nittonåringen inte gav allt. Hon stärkte sig på träningen under fredagen och vaden gav sig tillkänna efter lördagens lopp. Men loppen var nollade och kanonfint sprungna. Ett av den gav en 6:e plats av 40 starter och den sista SM-pinnen. Nu är hon kvalad och klar för SM 2019!! Wow, vilket äventyr det kommer bli att få heja fram dem då!!