Sol, vind och vatten

Jag har upplevt en varierande helg.  Lördagen började ganska bra med vacker dimma över Urshult några mil utanför Växjö. Sen började det regna. Fint, fint regn som gick över till strilande vattenfall. 


Artonåringen och en träningskompis till henne har tävlar agility. Våt är bara förnamnet. Visst hade jag regnjacka med. Vinterjacka, halsduk och vantar också. Men fötterna!! Åhh så våt jag varit. Blött gräs torkar inte en regnig dag på en fotbollsplan. 


Geggigt blev det och halt. Tur att de flesta agilityförare har skor sommar anpassade för att få grepp. Men för vissa hjälpte det inte. Vi såg många som halkade under helgen. 

Två dagars agility med dubbla klasser. Det innebär fyra lopp per dag. Artonåringen tävlade med Winston och Nike. De två första loppen slutade med missförstånd och rivning. Det räcker inte inte och artonåringen var inte nöjd. 


Skriv inläggstext 

Regnet fortsatte strila i omgångar. SMHI hotade dessutom med blåst så vi kollade appen ofta. Hur skulle det bli på

Söndagen? Kunde båten hem vara inställd? Nej, det såg ut som om ovädret skulle dra förbi tidigare. Lagom som vi började slappna av, kom ett sms. Destination Gotland ställde in sena turen med snabbfärjan på söndagkvällen från Oskarshamn. 

Bannat!!!

Jag bokade snabbt som ögat om till "storfärgan" kl 15.40. Den är inte så vindkänslig och skulle gå enligt tidtabell, men vi skulle då få åka ifrån halva tävlingen på söndagen. Blä!! Varför bor vi på en ö? 


Men nu, nu när vi kommit hem, är vi så tacksamma. Det blåser så det tjuter om knutarna och jag skulle inte vilja vara på en båt just nu. Turen vi tog hem 15.40 gungade den också. Men vi var nöjda och glada i alla fall. Lördagen och halva söndagen har bjudit på bra agility och artonåringen plockade två pinnar i hoppklass dessutom med vinst. 

Kompisen och hunden Zeke plockade hem en pinne med en 4:e plats och Nike slog till med ett kanonlopp han också. 4:a med pinne i agilityklass. 


Dessutom fick vi se solen ett par gånger i det söndagen. 

Disneys hundar

Det har varit en fantastisk tur vi gjort, till Paris. Min enda önskan var att få vara tillsammans med familjen på min födelsedag.  Båda våra barn och två av barnbarnen har hängt med. Ja, maken också och mini N-L:s pappa fick också hänga med. Massor av Disney har det blivit och massor av väntan. 

Man väntade tåligt i köer till attraktionerna. Man väntade på att få krama en Disneyfigur. Man väntade på att få gå på toa, att få komma in till frukost. Man väntade på paraden, på fyrverkeriet, på middagen. Ja, mycket väntan men ack så roligt. 


Hundabstinensen är total efter några dygn i vår familj. Artonåringen fick tårar i ögonen när hon fick bild och rapport från Winstons hundvakt. Inte för att hon blev glad över hur bra han hade det, nej då, utan för att hon själv saknade honom så mycket. 


En och annan Disneyhund har vi tröstat oss med. Men lyckan var total när vårt flyg landat och vi fick samla ihop vår egen flock igen. 

Nu är vardagen tillbaka och jag ska hårdjobba några dagar. Sen ska jag iväg igen. Den här gången ska jag ta med några hundar och två tonårstjejer som ska tävla agility utanför Växjö. Ingen rast ingen ro. 


Tills dess ska jag försöka hålla kvar stämningen av den höga glammiga pardmusiken och känslan av glitter. Här kommer lite fler bilder för er som vill se. 


Det där med att resa bort

Vi reser ju en del, har Ni säkert märkt. Far hit och dit på tävlingar och åker båt många gånger per år. Nu ska vi iväg igen, men den här gånger blir det utan hund. 


Japp, du läste rätt, UTAN HUNDAR!!

Att få mej att åka iväg utan hundar, är en konst i sej. Sen att jag måste be om hundvakt och att hitta de "bästa" för mina guldklimpar är nästan en omöjlighet. 


Nu lämnat vi den Gotländska hösten för några dagar och far iväg. Jag tänker nämligen ta familjen med mig och fly den stora bemärkelsedagen.

Erika

hade rätt i sin gissning. Vi ska åka till Paris och besöka Disneyland. 

Nu packar jag hundarnas kassar och har ångrat mig 1000 gånger. Jag har nästintill övervägt att hoppa av hela karusellen och stanna hemma. 

Springerkillarna däremot, tar det hela med ro. De ska få några dagars semester från varandra och jag VET att våra hundvakter är de bästa. Jag vet också att hundar väldigt lätt byter flock och anpassar sig bra. Det är vi människor som har lite jobbigt med känslor och separationer. 


Skriv inläggstext