Grå november

Jag har ingen aning om hur många soltimmar Gotland fått ihop i november. Det är liksom inte lika intressant som soltimmarna i juli. Förmodligen går det inte att räkna timmar utan vi är tvungna att räkna minuter. 

(null)

Vissa dagar har jag "kontor" på förmiddagen. Inga bokade trimkunder alltså. Då sköter jag papper för makens byggfirma, mitt eget pappersarbete och packar beställningar i webbutiken. Men om jag inte har så där jättemycket att göra, brukar jag kosta på mig morgonpromenaden lite senare, när det blivit ljust. Ljuset blir en lyxvara när man nästan alltid går i mörker. 

På bilden ovan syns Lilla Bers granodling i bakgrunden. De har inventerat sina granar, har jag sett. För ni vet väl att det faktiskt är advent nästa helg? 

(null)

 Lite längre bort i planteringen ser man en lycklig gran som växa sig stor. En fuling med tre toppar. Tänk att det kan vara en lycka att vara ful, om man är gran alltså.  Eller så är det olycka att inte få pryda någons vardagsrum? Vad vet jag? Kanske blir jag gran i nästa liv, då vill jag nog bli en ful gran som får växa lyckligt i en Kravmärkt jord, som den den här. 

(null)

I helgen har Klinteortens hundungdom Klubbmästerskap i agility. Nittonåringen och Win ska springa. Men igentligen har de agilityvila och den här lilla tävlingen tar de med ro. Förmodligen blir det klubbens sista mästerskap. Det är en ungdomsklubb men det finns för få ungdomar och därför får de slita för att få ihop styrelsen varje år. En viss procent måste vara ungdomar, nämligen. Agilityn lever vidare men i annan regi eller för annan klubb så allt kommer fortsätta i nästan i samma anda. Men lite sorligt är det. 


Solen, var är du?

Asså nu börjar jag tröttna på dimma och dis. 
(null)
I skogen kan man njuta av färgerna men dimman letar sig ner på de öppna ytorna. 
(null)
Högklint! Som att gå runt i ett moln. 
(null)
Visby borde synas där bakom mig. 
(null)
Inbäddad i dimma. 
(null)
Bakom hundarna finns pallkanten och nerför havet. 
(null)
Jag jobbar inomhus och borde inte klaga men lite tråkigt är det med de solfattiga dagarna. 



Höstligt på olika sätt

(null)

Motorcyklarnas Vasalopp brukar GGN kallas. GGN heter det i vardagsmun och är förkortningen på Gotland Grand National. En gång, en gång för många år sen..... hm, i början på 80-talet, körde jag motorcykel. Jag var med i klubben som arrangerade de första tävlingarna. Det är mer än 30 år sen och jag kan meddela att jag lämnat det livet bakom mig. 
Idag gick GGN på Tofta skjutfält som nästan är vår granne. Det är blåsigt och regnigt och inte ens maken vill lämna fortet för att gå ner i skogen och se på lervällingen. Jag passade på att jobba lite framför tv i stället och såg på de stackarna från soffan. 

(null)

Höstdagarna skiljer sig en del från varandra. Förra helgen sken solen och det var sommarvärme. Minns ni? 

(null)

Jag, nittonåringen och vännen BF tog en skön promenad runt i Visby. 

(null)

Vi tog med Sheltie-killarna. Chill behöver knappast miljötränas men det finns ingen träning som är dålig eller onöd. 

(null) 

Vi skulle försöka få till en häftig höstbild på mej med Sheltisarna. 

(null)

Gick "så-där"!

(null)

Vi skulle försöka få till lite flygand löv. 

(null)

Hm......

(null)

Visby Domkyrka modeller nästan lika fint som våra hundar. 

(null)

Chillman i egen hög person.

(null) 

Bästa bröderna, Chill och Winston. 

(null)

Så mycket glädje denna valp ger mig och gråa hår också. Det finns stunder då han inte är så beskedlig som på sista bilden.