Dagen efter.......

Dagen efter lördagen inföll väldigt snabbt. Det kändes som om jag borde fått någon bonustimme under natten, men så var det inte. 
Det blev att hoppa upp ur sängen och starta dagen i vanlig ordning. 
(null)
Efter morgonprommisen vaknade den kommande studenten och operation "håruppsättning" satte igång. 
(null)
Jag var nervös och tänkte ett par gånger, att nej, jag skiter i det här. Men sen, när det blivit  klart och alla andra studenter samlats, då insåg jag stolt, att det här gjorde jag jättebra. 
(null)

(null)

(null)
Sen åkte vi iväg för att fota. Det blev många bilder och här ser ni ett mini-urval. Jag fick äran att bära artonåringens båda kameror och kände mig som värsta PR-kvinnan resten av eftermiddagen. 
(null)
I väntan på att kortegen skulle börja rulla, sökte de skydd i skuggan. 
(null)
Snygg bil och en kompis, söta E brevid sig i kortegen mot balen. Vid ratten sitter maken, stolt som en tupp! 
(null)

(null)
Mingel och picknick i Almedalen. 
(null)
Bästa reservebarnet som inte synts på någon bild här på många år. Men ni som hängt med genom åren känner nog igen henne. 
(null)
Klasskompisarna som mest hänger med varandra. Efter minglet i Almedalen drog de iväg till kongresshallen på bal. 
(null)
Och till sist. Vi! 
I morgon är det fredag och då springer de ut, studenterna! Sen är det slut och vi ser fram emot Studentmottagning och på torsdag ger jag och artonåringen oss iväg på agilityäventyr. 

Staräur

Nej då, jag har inte stavat fel. I rubriken står det Starur fast på Gutamål. Jag kan inte så mycket gutamål men lite får man lära sig och Gotland är duktig på att hålla dialekten omtalad i radio och så. Men när en riktig Sudergute som på snabb bred Gutamål pratar på, då hänger jag inte med. 
(null)
En Starur är ett oväntat bakslag på våren. Då flyger det plötsligt flingor i luften. En SnöskUR, alltså. Men den räknas bara efter det att Staren har återvänt till Gotland. Sen räknar man till 7 urar innan man kan säga att det är vår. 
På bilden ser vi en ur från Skåne. Så såg det ut i måndags när vi körde där ifrån. 
(null)

(null)
Ett trevligt landskap som jag vill återvända till i början av Juli. 
(null)
Fast det är inte på grund av landskapet jag vill återvända. Utan för att kanske, kanske hämta en valp. Min, min, bara min hund. För som en del av er vet, så har jag inte haft någon egen hund sen Puma. Benji är makens hund, Nike och Winston är artonåringens. Jag är förvisso del i Nike men han är den hund jag jobbar minst med. 
(null)
Bilden är inte så bra, men så här såg det ut när jag  var och hälsade på hos Kennelmamman i Skåne.  En mycket trevlig tik som jag ser arbetspotential i. Framåt, orädd och stabil. Vi vet att hon är dräktig så hjälp mig att hålla tummarna för en pojke till, till vår flock. 
(null)

För Er som inte hängt med här i 100 år..... länk till Puma

Dagar som blir omärkta

(null)
För några år sen, nej, jag får nog börja om. Det var inte några år sen, det var många år sen. Ändå käns det inte så länge sen, men jag vet är det ligger många år tillbaka. 
Jag var slut i kropp och sinne. Hade gått i väggen med buller och bång. Min terrapeft sa att jag skjutit väggen framför mig innan jag slutligen fått den att rasa. 
Det var inte bara väggen som rasade utan ganska mycket i min omgivning. Jag slutade som instruktör, slutade tävla med min hund Puma, jag slutade ha roligt och ett helt år passerade obemärkt. Jag vet inte vad jag gjorde det året. Det försvann?!
Därför försöker jag att märka alla mina dagar nu för tiden. Sätta ett märke på dem. Det kan vara en händelse, en gåva, ett samtal. Något som jag fäster i minnet ihop med dagen. 
(null)
Jag antecknar inte dagarna och jag begär inte att jag ska minnas allt men på något sett får dagarna en mening. I torsdags fick jag en "vackraste-veteran-grattis-blomma" av söta C. Blomman är underbart vacker men pratstunden och semlan är det som jag fäste med en postitlapp i minnet. 
(null)
Det jag inte vågade säga till henne var att familjen fått ännu en framgång. Alltså, hur många fina framgångar klarar man innan man blir mallig? 
Sveriges hundungdom meddelade artonåringen att hon blivit "Årets hundungdom" i agility i sin storleksklass, medium. 
Det firade vi i lördags! 
(null)
De här två alltså! Så roligt och mammahjärtat sänder många, många grattiskramar. 
Bilden är från hösten 2017