Staräur

Nej då, jag har inte stavat fel. I rubriken står det Starur fast på Gutamål. Jag kan inte så mycket gutamål men lite får man lära sig och Gotland är duktig på att hålla dialekten omtalad i radio och så. Men när en riktig Sudergute som på snabb bred Gutamål pratar på, då hänger jag inte med. 
(null)
En Starur är ett oväntat bakslag på våren. Då flyger det plötsligt flingor i luften. En SnöskUR, alltså. Men den räknas bara efter det att Staren har återvänt till Gotland. Sen räknar man till 7 urar innan man kan säga att det är vår. 
På bilden ser vi en ur från Skåne. Så såg det ut i måndags när vi körde där ifrån. 
(null)

(null)
Ett trevligt landskap som jag vill återvända till i början av Juli. 
(null)
Fast det är inte på grund av landskapet jag vill återvända. Utan för att kanske, kanske hämta en valp. Min, min, bara min hund. För som en del av er vet, så har jag inte haft någon egen hund sen Puma. Benji är makens hund, Nike och Winston är artonåringens. Jag är förvisso del i Nike men han är den hund jag jobbar minst med. 
(null)
Bilden är inte så bra, men så här såg det ut när jag  var och hälsade på hos Kennelmamman i Skåne.  En mycket trevlig tik som jag ser arbetspotential i. Framåt, orädd och stabil. Vi vet att hon är dräktig så hjälp mig att hålla tummarna för en pojke till, till vår flock. 
(null)

För Er som inte hängt med här i 100 år..... länk till Puma

Dagar som blir omärkta

(null)
För några år sen, nej, jag får nog börja om. Det var inte några år sen, det var många år sen. Ändå käns det inte så länge sen, men jag vet är det ligger många år tillbaka. 
Jag var slut i kropp och sinne. Hade gått i väggen med buller och bång. Min terrapeft sa att jag skjutit väggen framför mig innan jag slutligen fått den att rasa. 
Det var inte bara väggen som rasade utan ganska mycket i min omgivning. Jag slutade som instruktör, slutade tävla med min hund Puma, jag slutade ha roligt och ett helt år passerade obemärkt. Jag vet inte vad jag gjorde det året. Det försvann?!
Därför försöker jag att märka alla mina dagar nu för tiden. Sätta ett märke på dem. Det kan vara en händelse, en gåva, ett samtal. Något som jag fäster i minnet ihop med dagen. 
(null)
Jag antecknar inte dagarna och jag begär inte att jag ska minnas allt men på något sett får dagarna en mening. I torsdags fick jag en "vackraste-veteran-grattis-blomma" av söta C. Blomman är underbart vacker men pratstunden och semlan är det som jag fäste med en postitlapp i minnet. 
(null)
Det jag inte vågade säga till henne var att familjen fått ännu en framgång. Alltså, hur många fina framgångar klarar man innan man blir mallig? 
Sveriges hundungdom meddelade artonåringen att hon blivit "Årets hundungdom" i agility i sin storleksklass, medium. 
Det firade vi i lördags! 
(null)
De här två alltså! Så roligt och mammahjärtat sänder många, många grattiskramar. 
Bilden är från hösten 2017 

Jag borde....

Så sjönk jag ner i soffhörnet. Vid min sida sitter Lilla H och på TV:n är det barnprogram. Jag borde gå och hämta en kjol som ska kortas och läggas upp. Kjolen som jag ska ha på lördagens hundutställning. Men åhhh, så tråkigt. Det är roligare att göra iordning Benji än mig själv. Han är halvfärdig och det är därför jag är trött och sjunkit ihop här i soffhörnet. 
(null)
Varenda ledig stund mellan kunderna har jag fixat med Benji. Plockar lite hår här och klipper lite där. Det gäller att ta fram det bästa. 
(null)
I förra inlägget fick jag en fråga om det inte är hunden som ska bedömas och att det därmed inte ska spela någon roll vad handlern har på sig. Visst är det så. Det är hunden som bedöms men ekipaget har också betydelse i sin helhet och hur allt ser ut. En hundutställning är en bedömningsport men springer en Handler in med illa sittande kläder, udda, smutsiga eller malplacerade, så glömmer man lätt att se på hunden. Färgen på kläderna har också sin betydelse. Ställer man ut en svart hund bör man undvika svarta kläder. Man vill att hunden ska framträda och inte försvinna i ett svart jidder tillsammans med en svart kjol. 
(null)
På bilden ovan är jag klädd i en mossgrön kjol. Proper men inte uppseendeväckande. Bilden är från Gotland Dog Show i sommras. Visst har jag ansträngt mig lite. Jag vill att vi ska vara snygga ihop, jag och Benji. Jag har ju lagt både tid och pengar på tävlingen och då tycker jag att det är självklart att anstränga sig. 
(null)
Här ser ni ett annat exempel där artonåringen visar Benji.  Det vinröda gifter sig så fint ihop med Benjis leverbruna färg, tycker jag. 

Men nu gäller det en glitter och glamor-utställning. Jag tänker springa i en rosa/grå, lite glittrig kjol och en rosa blus. Lagom, hoppas jag. Förmodligen åker vi ut i första omgången men då kan jag ändå få känna mig välklädd på resten av festen.