Hanhundar i flock

(null)
Den här skithunden har snart bott hos oss i sex månader. Vi hämtade honom från Skåne då han var 9veckor. 

(null)
Redan då hade han vassa armbågar och jag såg honom som lämplig kandidat i vår hanhundsflock. 

(null)
Klimatet i en flock med bara hanar kan vara ordningsamt och organiserat men för den "veke" kan det vara tufft att vara minst och yngst. 
I vår flock är det för det mesta ordningsamt. För det mesta, skriver jag. Det är djur jag skriver om. Allt kan hända och även den bästa. Det finns incidenter, men de är få och räknade. Men det har hänt att någon blivit sur på någon annan eller att någon "mallat" upp sig, men de är få. Vi har haft enbart hanar, okastrerade allihop, i olika konstellationer i snart 20 år. 

(null)
Jag vill ju att Chill ska växa upp till en arbetsam kompis och just därför såg jag att hans "kaxighet" skulle bli en tillgång. Strax efter 7 månaders-dagen lyfte den lille mörten på benet för första gången. Det är en sådan sak som ofta fördröjs i hanhundsflock. De vuxna trycker ner de yngsta så att de förblir "unga" så länge som möjligt. Men inte Chill! Han knatar på genom livet med högt huvud. 

Pyntat

I år har nittonåringen varit med och bestämt hur vårt vardagsrummet skulle pyntas. 

(null)

Hon har bra smak när det gäller inredning och färg. Hon tycker nog att mamma är ganska mossig också så det behövs säkert ett nytänkande. 

(null) 

Utanför fönstret hängde maken upp en slingan där det alltså är ett uterummet och där ställde jag också ut två adventsljusstakar som blev över. Nu är jag jättesugen på ett vitmålat träd där ute. Men jag behåller det vid en tanke. Jag hinner inte att fixa ett projekt just nu. 

(null)

Jag har snurrat ihop en krans till dörren. Wow!! Bra jobbat Pernilla! Ibland kan du! 

(null)

Men oj då! Har vi hund? Eller rättare sagt hundar, som krafsar på dörren utan att torka av sig om fötterna först. 

(null)

Och så min arbetsplats! Vägg i vägg med köket men med egen ingång. Klart vi ska ha en hund utanför. Försökte göra en sele i rött band men det blev inte så bra. Fortsättning följer. Har nog någon gammal spårsele som kanske kan få komma till användning. 

(null)

Första ljuset är tänt och julpyntandet kommer fortskrida sakta under veckan. 

(null)

Ett julkort från i fjol har fått sin plats bredvid ett tovat ull-hjärta. Julkortet betyder mycket för det är mammakero som skickat mig det. Vi har följt varandra i många år och mellan varven har våra liv inte varit så snälla mot oss. Tänk att två själar kan ha så mycket gemensamt utan att känna varandra. Gillar ni fina bilder, då ska ni titta in till henne. Hon tar fantastisk kort. 

Vad har man att klaga på?

Alla Helgonahelgen har passerat och en extra tanke går då till alla våra änglar. En extra tanke där utöver, går till en mamma. En mamma som nyligen misst sin unga dotter i en olycka. Sen tänker jag på den där andra mamman. Hon som hade en son, en son som avslutade sitt jordeliv. 
Hur hanterar de en sån här helg? Den första mamman har ju inte ens hunnit få en grav att gå till.
(null)

Den här hösten har på många sett varit en av de jobbigaste för vår familj. Inga tragiska olyckor eller så utan det har varit en del konflikter och missförhållanden. Vi är ju familjehem och just nu är det massor av möten, utredningar och dålig kommunikation som gör livet tungt. Men vad är det mot att missta sitt barn? Vad har man att gnälla på? 

(null)

Vår grav på djurkyrkogården blev utökad i somras. Cocko, den vita lilla gamla, urgamla kaninen fick tillslut gå över regnbågsbron. Nu ligger han bredvid Marwin och Puma. 

(null)

Jag jobbar med min webbutik alla lediga stunder. Planerar, fixar, ändrar och planerar på nytt. Jag vill verkligen få det att fungera men ibland tappar jag modet. Det är mördande konkursens och ibland känns det som om jag drunknar. Tankarna snurrar och plötsligt vet jag inte vilket ben jag ska stå på. 

(null)

I helgen hade Sagik Gotland sin första tävling. Det är en nybildad träningsgrupp som ligger under Svenska Agility klubben S A G I K. 

(null)

Jag satt på läktaren under lördagen. Stämningen var påtagligt tung då  olyckan, som jag nämdeni början, tyngde mångas axlar. 

(null)

Chill och jag hejade fram Winston och Robyn som sprang fyra fina rundor. Första loppet började med ett stort missförstånd. Nittonåringen är klok och började om. Därav en diska men en bra känsla. Lopp två drog med sig några rivningar då matte inte han med. Lopp tre och fyra satt som ett smäck och två SM-pinnar fick de med sig hem. 

(null)

Nu ska Winston få agilityvila och ladda för Stockholm Hundmässa. Där ska han dansa Freestyle och tävla Rallylydnad men sin matte. Mamma-support hänger självklart med och hejar på. Men det är inte förrän i December så det finns tid att träna fram till dess.