....och så lite sol!

(null)

Julafton blev lugn och skön. Vi gick en härlig promenad i Visby innan vi besökte min gamla mamma. 
(null)

Promenaden var bitande kall så det var skönt att krypa ner i soffan efteråt för lite kaffe och Kalle, efteråt. 
(null)

Min mamma passerade 80 för många år sen och hon vill inte åka någonstans på julafton. 
(null)

På Juldagen sken solen! Jag skrämde upp nittonåringen och vi drog iväg till skogen för att spåra med hundarna. 
(null)

Chill har fattat grejen med att spåra. Han är fröjd att jobba med även om han har lite bråttom den första biten i spåret. Nu spårar han bara en lite bit, som man gör när man är liten. Men ungefär 30 meter spårade han och belöningen bestod av frukost i slutet. 
(null)

Pyntat

I år har nittonåringen varit med och bestämt hur vårt vardagsrummet skulle pyntas. 

(null)

Hon har bra smak när det gäller inredning och färg. Hon tycker nog att mamma är ganska mossig också så det behövs säkert ett nytänkande. 

(null) 

Utanför fönstret hängde maken upp en slingan där det alltså är ett uterummet och där ställde jag också ut två adventsljusstakar som blev över. Nu är jag jättesugen på ett vitmålat träd där ute. Men jag behåller det vid en tanke. Jag hinner inte att fixa ett projekt just nu. 

(null)

Jag har snurrat ihop en krans till dörren. Wow!! Bra jobbat Pernilla! Ibland kan du! 

(null)

Men oj då! Har vi hund? Eller rättare sagt hundar, som krafsar på dörren utan att torka av sig om fötterna först. 

(null)

Och så min arbetsplats! Vägg i vägg med köket men med egen ingång. Klart vi ska ha en hund utanför. Försökte göra en sele i rött band men det blev inte så bra. Fortsättning följer. Har nog någon gammal spårsele som kanske kan få komma till användning. 

(null)

Första ljuset är tänt och julpyntandet kommer fortskrida sakta under veckan. 

(null)

Ett julkort från i fjol har fått sin plats bredvid ett tovat ull-hjärta. Julkortet betyder mycket för det är mammakero som skickat mig det. Vi har följt varandra i många år och mellan varven har våra liv inte varit så snälla mot oss. Tänk att två själar kan ha så mycket gemensamt utan att känna varandra. Gillar ni fina bilder, då ska ni titta in till henne. Hon tar fantastisk kort. 

Grå november

Jag har ingen aning om hur många soltimmar Gotland fått ihop i november. Det är liksom inte lika intressant som soltimmarna i juli. Förmodligen går det inte att räkna timmar utan vi är tvungna att räkna minuter. 

(null)

Vissa dagar har jag "kontor" på förmiddagen. Inga bokade trimkunder alltså. Då sköter jag papper för makens byggfirma, mitt eget pappersarbete och packar beställningar i webbutiken. Men om jag inte har så där jättemycket att göra, brukar jag kosta på mig morgonpromenaden lite senare, när det blivit ljust. Ljuset blir en lyxvara när man nästan alltid går i mörker. 

På bilden ovan syns Lilla Bers granodling i bakgrunden. De har inventerat sina granar, har jag sett. För ni vet väl att det faktiskt är advent nästa helg? 

(null)

 Lite längre bort i planteringen ser man en lycklig gran som växa sig stor. En fuling med tre toppar. Tänk att det kan vara en lycka att vara ful, om man är gran alltså.  Eller så är det olycka att inte få pryda någons vardagsrum? Vad vet jag? Kanske blir jag gran i nästa liv, då vill jag nog bli en ful gran som får växa lyckligt i en Kravmärkt jord, som den den här. 

(null)

I helgen har Klinteortens hundungdom Klubbmästerskap i agility. Nittonåringen och Win ska springa. Men igentligen har de agilityvila och den här lilla tävlingen tar de med ro. Förmodligen blir det klubbens sista mästerskap. Det är en ungdomsklubb men det finns för få ungdomar och därför får de slita för att få ihop styrelsen varje år. En viss procent måste vara ungdomar, nämligen. Agilityn lever vidare men i annan regi eller för annan klubb så allt kommer fortsätta i nästan i samma anda. Men lite sorligt är det.