En jul att minnas

I ganska många år har vår familj åkt bort över julen. Vi har hyrt en stuga, firat jul och åkt skidor utför. 

Familjen har varit splittrad och en massa tråkigheter har gjort att valet varit enkelt. 
Men tiderna förändras som tur är och nu har den största delen av familjen återförenats på Gotland. Många svårigheter har löst sig på ett bra sätt och valet att fira julen hemma i år, har varit ett lyckokast. 

Några dagar innan julafton åkte vi och hälsade på vår nyinflyttade Tomte från Kolmården. Han har flyttat hit till Gotland med hela sin by och alla Nissarna. Tomtemor och Nissarna var dessvärre i verkstaden när vi var och hälsade på, så dem fick vi inte träffa. 

Lilla H fick däremot träffa sin ena halvsyster  och det mötet var mer glädjerikt än mötet med Tomten. Det säger det mesta, eller hur? 

På Julafton kom det en Tomte till oss också. Lilla H säger som Mommo, "det är en som klätt ut sig". Jag gillar inte att luras. Otur bara att Moffa precis just då var tvungen att gå in till tant S, vår granne, som fått fel på en lampa. Men så är det med Moffa, han hjälper tant S med många saker. 


Många klappar och många kramar. Våra båda tjejer och Lilla H hade det mysigt tillsammans med mej och maken. Äldsta dotterns sambo gjorde också oss sällskap. Julafton avslutades i precis rätt tid på rätt sätt. Hjärtat har fått balsam i alla sår och ärrvävnader. Det känns väldigt bra just nu. Jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta att fokusera på det positivta och lämna allt det tråkiga och negativa brevid mej. Det går inte att bortse från svek och människor som inte bryr sig, men jag vill inte ägna dem mer energi. Jag behöver den till annat. Lilla H också, hon behöver fokusera på dem som verkligen finns runt henne och suga i sig av den sanna kärleken. 

Julefrid

Jag tycker inte att det är så viktigt med att julstäda och putsa fönster inför julen. Det kan liksom göras när som helst på året tycket jag. Men om det inte blir gjort någon annan tid på året, är det ju ändå roligt att få det lite rent och fint till jul. Jag tror att det är det här som kallas du dubbelmoral?

Hösten har ju avlöpt i en rasande fart och hundarna bidrar inte med renhållningen i vårt hus. Städningen har alltså inte varit prioriterat och en behövlig julstädning inleddes alltså dagen före julafton.

Den lilla trädgård vi har på baksidan har förvandlats till en agilityplan och gräset är mjukt och uppluckrat. På vissa ställen är rena leråkern ett faktum. Medan jag dansade med Draken dansade sjuttonåringen med Winston på baksidan.

Julkort på papper är något jag blivit väldigt dålig på. Förstår inte när det hände men faktum är att jag blir sämre och sämre på det. På Stockholms Hundmässa köpte jag jättefina julkort men inte ett enda har jag skickat. Alltså använde jag mig av Face Book så som så många andra.

När damsugare tystnat, hundarna fått sin stimulans och det digitala julkortet skickats, lade sig julfriden över vårt hem.
Hoppas Ni också fått frid och ro och kan njuta av tillvaron?
Önskar Er alla en God fortsättning på julen.

Lugnet som lägger sig

Lugnet lade sig precis över köket. Jag behövde inte lämna Lilla H i förskolan idag utan stannade kvar hemma när de andra sa "hej då" i dörren. Hundarna har fått sin promenad tidigare, precis som vanligt och nu har de också fått mat. Kaffet är klart, ljusen brinner på bordet och enbart Winston tassar runt kaninburen för att se om det finns något halmstrå han kan nå och dra ut på köksgolvet.

Månen lockar sakta upp solen och himlen ger oss ett skådespel morgon och kväll. I alla fall när molnen inte täcker sikten för oss. I fönstrena hänger redan stjärnor. Adventskjustakarnas sken smittar av sig på mig och julstämningen är ett faktum.

I eftermiddag slutar jag tidigare än vanligt och jag ska in i den mörkaste garderoben och rota fram adventspynt. Nu ska mina stjärnor och stakar också upp.

Adelsgatan i Visby har förberätt sig för Julskyltnings-söndag. På lördag är det julmarknad i skolan och Pernilla är tillbaka på banan med barn nummer 3! Det blir aldrig av med mig i den skolan. Men å andra sidan har jag rutinen inne och vet hur det går till när de säljer julgodis och bakverk i förmån för SOS-barnbyar. Ett arbete som är så viktigt och så lärorikt för barnen. Lärarna har bytts ut efter hand med åren som gått, men jag känner ändå många i lärarkåren. Två av dem är kvar sen tiden med vår äldsta dotter, Lilla H:s mamma. Nu kommer vi på marknad på lördag i samlad trupp. Tre generationer i en konstig familjesituation. Men just nu känns allt det "konstiga", väldigt bra. Så pass bra som det inte känts på över ett år. Lugnet kanske tänker landa i mej också.