Söderköping

(null)
Jag och artonåringen åkte i fredags och kom hem igen i söndags natt. Vår destination var Söderköping där det var agilitytävlingar i LarsA- hallen. 
(null)
När det gäller själva tävlingen, finns inget mer att säga än att man "vinner inte framgångar jämt och ständigt". Punkt! 
Med oss på turen var Winstons mamma, Flow. Hennes matte beslutade i sista stund att inte åka då en annan hund inte var helt kry. Hon frågade artonåringen om hon skulle kunna tänka sig springa med Flow och det sa min dotter gladeligen "ja" till. 
(null)
Då det inte finns mer att berätta om själva agilityn, tänke jag i stället berätta om stället där vi bodde. Det var ett Bed & Breakfast strax utanför Slderköping som hette Thorstorps gård. Ett otroligt charmigt och gammalt ställe med anrik känsla. 
(null)
Dagarna innan hade de haft någon tillställning där, så vi gick njuta av vackra blommor vid alla borden. 
(null)
Vad sägs om vår lördags frukost? Vi bodde ensamma på stället under natten mellan fredag och lördag. Men nästa natt kryllade det av hundar och hundförare. Eller, tre förare till, i alla fall. Stugorna hyrde de inte ut under vintern då de inte var tillräckligt vinterbonade.   Så fem personer med desto fler hundar under lördagsnatten. Fullbelagt med andra ord. 
(null)
Det enda negativa med stället var väl priset. För att bo i ett rum som är otroligt lyhört med gamla plankdörrar som knappt går att stänga, tycker jag att 1000,- för ett dubbelrum per natt, är ganska mycket.
(null)
Vi hade visserligen några praliner i en skål på rummet, te att tillgå på kvällen och frukosten var god och tillräcklig. Men tog man inte med egna lakan, tillkom ytterligare en hundring. 
(null)
Kvällsprommisen tog vi inne i Söderköping. En väldigt trevlig liten stad dit jag vill återvända sommartid. De två gånger jag varit i LarsA-hallen tidigare, har inte gett någon tid för upptäckande av platsen. Men det ska jag se till att få nästa gång. Här på bilden ovan, ser ni  Klostret. 
(null)
En mörk bild vid kanalen på artonåringen och Flow. 
(null)
När sista loppet var sprunget på söndagseftermiddagen avgick bilen mot Oskarshamn där båten tog oss tillbaka till Gotland. Nu ska vi jobba ihop en ny fem-sextusing så vi kan åka iväg igen. Det är ungefär det det kostar varje gång. Båten, boende och bensin. Anmälningsavgifterna är förhållandevis låga. Värst kostar båtresan. Nästa tur kanske inte blir förrän längre fram i vår. Då tar vi bobilen och spar i allafall in boendet. Men å andra sidan kostar det mer att fara över Östersjön med husbil än med vanlig personbil. 

Våt träning

Artonåringen samarbetar med en veterinär/rehab-klinik här i Visby. Där simmar hon Winston 1-2 gånger i veckan. Nike hänger med och simmar ungefär var 10-14:e dag. 
  (null)

Trettondagsafton hade jag bokat mig ledig i kalendern och hängde med på ett vått träningspass, fast hag höll mig vid sidan av bassängen. 
(null)

När vi/jag tränar med hundarna, tycker jag att man ska ha ett målinriktat tänkande. 

(null)

Inte bara "simma runt" lite, utan faktiskt tänka efter, vad är målet, vad vill jag åstadkomma med det här? 

(null)

Winston simmas i massor av svängar och cirklar. De tränar vändningar åt både vänster och höger. I början märkte vi snabbt att han var bättre på ena håller mot det motsatta. När vi studerade närmare under agility träningen, märktes att han svängde sämre, hade vidare svängar åt samma riktning som i bassängen. 

(null)

Artonåringen och Winston la mycket krut på just den svängen och snabbt sågs en förbättring. 
Efter simpasset "vibbar" Winston och Nike på en Vibbrationsplatta. Den ger massage eller så tränar man sittande eller stående för att träna muskler och balans. 
Nike älskar att avsluta på "vibben" för han slappnar av fullständigt och bara njuter. 

För Er som har Instagram, Ni kan se mer av Winston på "Sobelkustenswinston"  där han har ett eget konto med sin matte. 

Dags för nya äventyr

Efter att Gotlands Lucias gjort över 60 framträdanden sjönk en trött tärna ihop hemma i soffan. Känslorna svämmade över alla brädder. Trötthet och allt de upplevt, tillsammans med alla gamla som blivit så glada. Alla andra "vanliga" som väntat på dem på olika platser över hela ön. En och annan lyckotår kom eller om det bara var utmattning? 

(null)

Jag tror det här kommer följa henne länge. Alla fina minnen på olika sätt. En gammal man på ett äldreboende som höll ett fint tacktal. "De var inte så bra på att klappa sina ömma händer längre. De hade inte röst kvar så det kunde hurra, men den tår i deras ögonvrå, var deras sätt att visa sin glädje på."

Så fint och tänkvärt så jag också får en tår i ögonvrån. 

(null)

Nu lämnat vi Lucia till nästa år och tar med den här killen för att besöka Stockholms Hundmässa. Där ska han springa agility med artonåringen. Mamma hejar och håller tummarna.