Härlig solig promenad

Plötsligt sken solen en stund. Jag var klar tidigt i trimmet och blundade för skrivbordets högar och tog hundarna och åkte till Fridhem. 

Jag knatar ju iväg varje morgon runt 6-snåret på morgonen och det är mörkt, mörkt, mörkt. Därför blev njutningen stor att få se både ljuset och solen. 


Det är fortfarande relativt grönt här. Men Lönnen sviker inte. 


Det har varit grått och trist för det mesta. Regnat har det gjort, så det räcker och blivit över. Jag hoppas att grundvatten nivåerna har återhämtat sig. 


Men när man ser hur lite vatten det är i fallet, då förstår man att det behövs mer regn. Betydligt mer! 


Fridhem är ett ställe som ligger norr om Högklint, för Er som varit där. 


Det är just Högklintsklippan som syns i bakgrunden. 


Radiokändisar

Om någon missat så jobbar jag som hundfrisör. Jag har ett eget litet trim där jag jobbar och så tar jag hand om det administrativa för min mans firma. 


I början av veckan blev jag uppringd av lokalradion som ville komma ut till mej och göra ett reportage. De besökte olika ställen och hos mej ville de stanna till i ca 20 minuter. 


Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt hade jag sagt "ja". 


Dagen efter kom en frågvis kille med en stor mikrofon. Jobbigt, svettigt och otroligt nervöst. Ändå är jag ganska nöjd. 


Jag fick sagt det jag ville och svamlade inte allt för mycket. 


Allt var frid och fröjd. Det var bara det att jag, vid en av pauserna, under tiden som det gick ut musik, berättade om vårt "privata" hundliv. 


Det tyckte han var så intressant så i förrgår ringde han upp igen. Den här gången ville han prata med sjuttonåringen och Hundungdoms-SM. 

Idag har sjuttonåringen varit vid Radiohuset och stått i studion och sen kört agility i direktsändning. 


Hon gjorde verkligen bra i från sig. Sa bra grejer och var saklig. 



Vi andra fick sitta och vänta och titta på. Men det här med radio är faktiskt riktigt kul. 




Pudeln ni sett på bilderna ovan, är en ung kille, kund till mej i mitt trim. 

Tävlingshelg igen

Helgen försvann snabbt förbi hörnet, som jag spådde i förra inlägget. 

Min helg har som vanligt varit fylld med en del hundaktiviteter 
Under våren arrangerar sjuttonåringens klubb tre hemmatävlingar. Nummer två i ordningen gick av stapeln i helgen. 

Sjuttonåringen startade med alla tre hundarna. De stora förhoppningarna låg självklart hos Winston. Han kan och han vill, bara sjuttonåringen jinner med och inte ger honom några chanser att ta egna initiativ. 

Vi lasta in och tag med oss hjulhuset. Jag fick som vanligt stå för de flesta uppvärmningar, nervarvningar och lunchen. Perfekt att ha med sig eget kök så vi kan fixa klok lunch. 


Sjuttonåringen har ju diabetes typ 1 och att hålla blodsockret stabilt på tävlingsdagarna är viktigt. Den här tävlingen fungerade det jätte bra. Andra tävlingar kan hon bli stressad eller nervös och blodsockret sticker i höjden. 

När hon mår bra, går det ofta bra. Ett enkelt recept som är fruktansvärt svårt att följa. 

Det gick inte bara bra. Det gick jättebra. 


Winston skrällde till med dubbel seger och uppflyttningspinnar i båda. Benji kom två i jopploppet med pinne och Nike vann sina båda men dock utan pinne. 


Sen gick Winston ner för räkning. Han kursade i Rallylydnad i lördags förmiddags. Tränade agility på eftermiddagen och tävlade hela söndagen. Det är tydligen det som krävs för att den hunden ska bli riktigt trött.