Årets sista resa

Vi har besökt Stockholm Hundmässa många gånger förut, men det var ändå lika spännande att få resa dit i år igen. De senaste åren har jag inte tävlat själv utan varit sällskapsdam, mamma och stöttande pelare åt nittonåringen. 
 
(null)

I år arrangerades det inte heller någon agilitytävling på Hundmässa. Det är för arbetsamt att lägga matta och arbetsinsatserna blir tuffa när ideella klubbar får jobba häcken av sig, rent ut sagt! 

(null)

Winston och nittonåringen såg till att komma till mässan på annat sätt än genom Agilityn. De har nämligen kvalat till agria cup i både Rallylydnad och Freestyle. 

(null)

I Rallylydnaden tävlar de i nästa högsta klassen och i Freestyle tävlar de i klass 1. 

(null)

Nu kommer det svåra. Jag vill ju inte skryta. Men sanningen är att de där två är helt fantastiska. De placerade sig som trea i Rallyn på lördagen och tog hem segern på söndagen. 

(null)

Det är verkligen helt overkligt! 
Straffet man får ta när man vinner och är framgångsrik som ungdom, är att bära priser. Oj va priser hon fick! 
(null)

Agria Rallylydnad- och Freestyle cup är en ungdoms cup där ungdomarna får kvala under året. De vill lyfta fram de unga och uppmuntra till tävlingar med sin hund och det största priset består av ett resebidrag till kommande tävlingar eller kurser. Tjoho! Tror ni det passar vår nittonåring eller? Hon kommer inte få några problem med att lösa in checkarna. 

(null)


Pyntat

I år har nittonåringen varit med och bestämt hur vårt vardagsrummet skulle pyntas. 

(null)

Hon har bra smak när det gäller inredning och färg. Hon tycker nog att mamma är ganska mossig också så det behövs säkert ett nytänkande. 

(null) 

Utanför fönstret hängde maken upp en slingan där det alltså är ett uterummet och där ställde jag också ut två adventsljusstakar som blev över. Nu är jag jättesugen på ett vitmålat träd där ute. Men jag behåller det vid en tanke. Jag hinner inte att fixa ett projekt just nu. 

(null)

Jag har snurrat ihop en krans till dörren. Wow!! Bra jobbat Pernilla! Ibland kan du! 

(null)

Men oj då! Har vi hund? Eller rättare sagt hundar, som krafsar på dörren utan att torka av sig om fötterna först. 

(null)

Och så min arbetsplats! Vägg i vägg med köket men med egen ingång. Klart vi ska ha en hund utanför. Försökte göra en sele i rött band men det blev inte så bra. Fortsättning följer. Har nog någon gammal spårsele som kanske kan få komma till användning. 

(null)

Första ljuset är tänt och julpyntandet kommer fortskrida sakta under veckan. 

(null)

Ett julkort från i fjol har fått sin plats bredvid ett tovat ull-hjärta. Julkortet betyder mycket för det är mammakero som skickat mig det. Vi har följt varandra i många år och mellan varven har våra liv inte varit så snälla mot oss. Tänk att två själar kan ha så mycket gemensamt utan att känna varandra. Gillar ni fina bilder, då ska ni titta in till henne. Hon tar fantastisk kort. 

När man minst anar det

I förra veckan var det grått, grått. Det har jag redan skrivit om. Men en dag trodde jag att det skulle bli ljust med blå himmel. 

(null)

Jag knatade iväg kl 6 precis som vanligt och när jag en timma senare nästan var hemma, kunde jag släcka pannlampan och se ljuset vid horisonten. Härligt, tänkte jag! 
Men så jag bedrog mig. 

(null)

Kl 8 såg det fortfarande ljust ut på himlen men mitt sinne mörknade när jag lämnade lilla H vid skolan. Kaos på parkeringen. Bilar står i kö för att länna barn, kö för att komma ut och bilar kan inte åka in, för det är bilar som inte kommer ut. Där ska vi lämna barn!! 
Jag parkerar och går med in till skolan men fick snällt vänta på att komma ut från parkeringen igen. Vi bor lite för nära skolan för att få åka buss men det är ändå för kallt och lite för långt för att cykla eller gå den här årstiden. Bussarna går långa omvägar och det gör att alla skjutsar sin barn till skolan. Hur kommer det bli med lite snövallar och modd på parkeringen, tror ni? 

Sen kom dagens mörkaste! 
(null)

Maken ringde! Inbrott i en container. Massor av maskiner saknas och inte är de billiga grejer heller. Polis, försäkringsbolag, hög självrisk....... blä! 
Det är så trist! Nu ägnar jag min kontorstid åt att leta kvitton i bokföringen för att se om det är någon idé att ta det på försäkringen. Ni vet, företag betalar en ganska hög självrisk och nerskrivningen är hög när verktygen fått några år på nacken. 

Vad är lite moln på himmelen mot tjuvar? Svaret är givet.  Nu lyfter vi nästippen och ser framåt. 
Kämpa vidare!!