När de fyrbenta blir sjuka

Att en hund kräks, är inget ovanligt i sig. Det händer ganska ofta att de äter för fort, för sällan eller fått i sig något dåligt från skogen. 
(null)
Winston blev lite kass i kistan i mitten av förra veckan. Han fick vila magen och så sakteliga börja äta igen när han slutat kräkas. Han var pigg och glad och drack vatten utan problem. Jag trodde faran var över men jag misstog mig. 
(null)
I fredagskväll ratade han maten igen och i lördagamorse var har rejält dålig. Så dålig faktiskt, att det blev ett besök på Gotlands Smådjursklinik. Samma ställe som jag träffade de härliga Pyrenée-valparna. 
(null)
Winston röntgades men inget hittades i mage eller tarmar. En svullen tarmvägg som förmodligen orsakade blödningen, var det enda. Han fick kontrastvätska och så dropp. 
(null)
Sen var det bara att vänta. Så där satt vi, jag och artonåringen. Kontrasten tog sig fram genom tarmarna och efter en sista bild där
vi kunde konstatera att det inte fanns något stopp. Skönt! 
(null)
Idag är det måndag och Winston äter fortfarande kyckling och ris. Kanylen som suttit kvar i benet över helgen, tog jag bort i dag. Han är pigg igen och men vi skyndar sakta. Som tur är, är hunden försäkrad så lördagskalaset blev efter reglering bara några tusenlappar, bara!

Söderköping

(null)
Jag och artonåringen åkte i fredags och kom hem igen i söndags natt. Vår destination var Söderköping där det var agilitytävlingar i LarsA- hallen. 
(null)
När det gäller själva tävlingen, finns inget mer att säga än att man "vinner inte framgångar jämt och ständigt". Punkt! 
Med oss på turen var Winstons mamma, Flow. Hennes matte beslutade i sista stund att inte åka då en annan hund inte var helt kry. Hon frågade artonåringen om hon skulle kunna tänka sig springa med Flow och det sa min dotter gladeligen "ja" till. 
(null)
Då det inte finns mer att berätta om själva agilityn, tänke jag i stället berätta om stället där vi bodde. Det var ett Bed & Breakfast strax utanför Slderköping som hette Thorstorps gård. Ett otroligt charmigt och gammalt ställe med anrik känsla. 
(null)
Dagarna innan hade de haft någon tillställning där, så vi gick njuta av vackra blommor vid alla borden. 
(null)
Vad sägs om vår lördags frukost? Vi bodde ensamma på stället under natten mellan fredag och lördag. Men nästa natt kryllade det av hundar och hundförare. Eller, tre förare till, i alla fall. Stugorna hyrde de inte ut under vintern då de inte var tillräckligt vinterbonade.   Så fem personer med desto fler hundar under lördagsnatten. Fullbelagt med andra ord. 
(null)
Det enda negativa med stället var väl priset. För att bo i ett rum som är otroligt lyhört med gamla plankdörrar som knappt går att stänga, tycker jag att 1000,- för ett dubbelrum per natt, är ganska mycket.
(null)
Vi hade visserligen några praliner i en skål på rummet, te att tillgå på kvällen och frukosten var god och tillräcklig. Men tog man inte med egna lakan, tillkom ytterligare en hundring. 
(null)
Kvällsprommisen tog vi inne i Söderköping. En väldigt trevlig liten stad dit jag vill återvända sommartid. De två gånger jag varit i LarsA-hallen tidigare, har inte gett någon tid för upptäckande av platsen. Men det ska jag se till att få nästa gång. Här på bilden ovan, ser ni  Klostret. 
(null)
En mörk bild vid kanalen på artonåringen och Flow. 
(null)
När sista loppet var sprunget på söndagseftermiddagen avgick bilen mot Oskarshamn där båten tog oss tillbaka till Gotland. Nu ska vi jobba ihop en ny fem-sextusing så vi kan åka iväg igen. Det är ungefär det det kostar varje gång. Båten, boende och bensin. Anmälningsavgifterna är förhållandevis låga. Värst kostar båtresan. Nästa tur kanske inte blir förrän längre fram i vår. Då tar vi bobilen och spar i allafall in boendet. Men å andra sidan kostar det mer att fara över Östersjön med husbil än med vanlig personbil. 

Julen åkte ut

Jag brukar låta julen stanna kvar till Knut. Men i år åkte den ut redan i Trettonhelgen. Eller, den började åka ut då, sen tog jag lite var dag under veckan. Nu återstår att stuva in allt i garderoben där vi förvara allt som inte ska fram så ofta. 
(null)
Det blev så i år, för att jag och artonåringen har åkt iväg den här helgen. Tävling i Söderköping är det som står på schemat. 
(null)
Jag brukar faktiskt sörja lite när julen ska packas ihop men i år bekom det mig inte det minsta. Jag gladdes i stället åt att hitta mina kära hundar i kartongerna och få ta fram dem igen. 
(null)
Jag har några stycken. Den här har jag fått av en vän och den ligger mig varmt om hjärtat.
(null)
Men hemma är hemma och idag, lördag, befinner vi oss i Söderköping. Med på turen har vi en extra hund. Winstons mamma Flow fick följa med oss då planerna ändrades för hennes förare. Visst är de lika?