Avsaknad av morgonljuset

Det är första vardagsmorgonen efter alla helger. Första skoldagen börjar i vanlig ordning med KUT-dag. Vad KUT står för vet jag inte. Förr hette det studiedag oavsett vad lärarna pysslade med, utbildning eller planering. 
Jag och Lilla H ska iallafall ägna dagen åt tandläkarbesök och sen ska hon, den åttaåriga lilla damen på möte. Det är inte hennes första "möte" i livet ska ni veta. Familjehemsbarn får tidigt gå på möten och det finns ett begrepp planterat i den här familjehemsvärlden som heter "möteströtta". Och just möteströtta blir barnen snabbt. Mötena med barnen brukar mutas upp lite. Festis och kex brukar vara obligatoriskt. 

(null)

Ljuset håller ju på att vända tillbaka från den mörkaste av mörkaste tiden på året. Jag tänkte att jag skulle vänta lite på ljuset idag, innan jag drog iväg med doggsen till skogen. 7.30 trodde jag att det skulle vara lämpligt att gå ut, utan pannlampa. Men det var fortfarande bäck svart! 

(null)

Runt 8 klädde jag i alla fall på mig och trodde att snön låg kvar sen igår. Men väl på trappan, inser jag varför det aldrig ljusnat. Snön är borta och det är ganska milt i luften. Där står jag påpälsad upp l till öronen. 

(null)

Det fanns spår kvar av gårdagens snöfall. 
(null)

Min tuffa valp tyckte att den trötta snögubben var mycket mystisk. Dåva gurglande kom från strupen men det var inte värre änn han vågade fram till slut. 

Kommentarer :

#1: mammakero

Valpen din var varken rädd eller mötestrött ser jag! Skulle tro att din möteströtthet inte avhjälps av festis och kex... Vad gör du för att orka?
Håller med dej att det blir så mörkt utan lite vitt åtminstone på backen, men det är lite lättare att gå för de räddhågsna. Läs maken. Vi får se när de stora snöfallen kommer iår. Slutet av januari till slutet av mars hade vi snö förra året.
Gick ut och gick i förrgår. Tog på mej rejält, för gången innan saknade jag både mössa och halsduk. Då blåste det rejält, men i förrgår så var det vindstilla då jag gick ut. Och det blev förfärligt varmt av kläderna...
HAHAHA!!! Nästa promenad kanske jag hittar en fullträff då det gäller kläderna.

skriven
#2: mammakero

Valpen din var varken rädd eller mötestrött ser jag! Skulle tro att din möteströtthet inte avhjälps av festis och kex... Vad gör du för att orka?
Håller med dej att det blir så mörkt utan lite vitt åtminstone på backen, men det är lite lättare att gå för de räddhågsna. Läs maken. Vi får se när de stora snöfallen kommer iår. Slutet av januari till slutet av mars hade vi snö förra året.
Gick ut och gick i förrgår. Tog på mej rejält, för gången innan saknade jag både mössa och halsduk. Då blåste det rejält, men i förrgår så var det vindstilla då jag gick ut. Och det blev förfärligt varmt av kläderna...
HAHAHA!!! Nästa promenad kanske jag hittar en fullträff då det gäller kläderna.

skriven
#3: mammakero

Gu va gullig du är! Som kommer ihåg det där med körsången! Har funderat på det, men tog reda på att de sjunger på torsdagar, vilket är den värsta dagen att sjunga för mej. Har flera andra saker jag måste prioritera på torsdagar, då jag jobbar alltså!

skriven
#4: Linda / Candygirl

Men vad bra snögubben klarat sig i alla fall.

konstigt med januari utan snö. Det har jag nog aldrig upplevt.

Svar: Tack. I det här fallet är det gjort på papper. Först skissat med blyerts. Sen är konturerna gjorda med tunn tusch. och sist målat med ProMarker. Men, som du säkert vet, ritar jag ju ibland direkt i datorn. Med ritplatta. Men den är sååå länge sen den var fram att jag knappt minns hur man använder ritprogrammet längre! Haha... Sista tiden har det blivit riktiga pennor på riktigt papper.

skriven
#5: Heléna

Så härlig bild på valpen och snögubben :D Ja det där med möten och ungdomar är rätt slitsamt - sorgligt när barnen ska hinna bli möteströtta redan i unga år :( Har själv en son med ADD som vi har haft fler möten kring än de flesta orkar med under uppväxten. Nu är tack och lov den tiden förbi och sonen vuxen <3 Hoppas du får en härlig fortsättning på veckan och att solen har förstånd att hitta fram snart! Kram <3

skriven
#6: Lotta

Hade en pojke som bodde hos oss i fyra månader väntan på rätt familjehem. Hann att gå på hur många möten och utredningar som helts under denna tiden. Pojken fick det bra i sitt nya hem och allt blev mycket bra till slut trotts att hans första 8 år var en katastrof.
Vilket gulligt foto på valpen.
Det går mot ljusare tider, hopp om lite snö har jag inte släppt ännu.

:-)

skriven
#7: Malin B

Ja, nog undrar man vad det är för vit figur där på gräsmattan. 😉 Fika kan räta upp mycket, klokt! 👍

skriven

Kommentera inlägget här :