Grå november

Jag har ingen aning om hur många soltimmar Gotland fått ihop i november. Det är liksom inte lika intressant som soltimmarna i juli. Förmodligen går det inte att räkna timmar utan vi är tvungna att räkna minuter. 

(null)

Vissa dagar har jag "kontor" på förmiddagen. Inga bokade trimkunder alltså. Då sköter jag papper för makens byggfirma, mitt eget pappersarbete och packar beställningar i webbutiken. Men om jag inte har så där jättemycket att göra, brukar jag kosta på mig morgonpromenaden lite senare, när det blivit ljust. Ljuset blir en lyxvara när man nästan alltid går i mörker. 

På bilden ovan syns Lilla Bers granodling i bakgrunden. De har inventerat sina granar, har jag sett. För ni vet väl att det faktiskt är advent nästa helg? 

(null)

 Lite längre bort i planteringen ser man en lycklig gran som växa sig stor. En fuling med tre toppar. Tänk att det kan vara en lycka att vara ful, om man är gran alltså.  Eller så är det olycka att inte få pryda någons vardagsrum? Vad vet jag? Kanske blir jag gran i nästa liv, då vill jag nog bli en ful gran som får växa lyckligt i en Kravmärkt jord, som den den här. 

(null)

I helgen har Klinteortens hundungdom Klubbmästerskap i agility. Nittonåringen och Win ska springa. Men igentligen har de agilityvila och den här lilla tävlingen tar de med ro. Förmodligen blir det klubbens sista mästerskap. Det är en ungdomsklubb men det finns för få ungdomar och därför får de slita för att få ihop styrelsen varje år. En viss procent måste vara ungdomar, nämligen. Agilityn lever vidare men i annan regi eller för annan klubb så allt kommer fortsätta i nästan i samma anda. Men lite sorligt är det. 


Kommentarer :

#1: Malin B

Jag älskar fula granar, att få göra dem fina med pynt och riktigt få stråla! 🎅🏻 Herrn i huset har inte samma åsikt. 😉
Det är värmeljus med doft i min kalender. 💕

skriven
#2: Linda/Candygirl

Jag är på benen. Det är Femtonåringen som är risig.

skriven
#3: Linda/Candygirl

Jag är på benen. Det är Femtonåringen som är risig.

skriven
#4: mammakero

Det är alltid vemodigt när något tar slut. Även om en ny början till och med kan vara bättre (nu säjer jag inte att det är så i ert fall). Så känner jag med sommarstugan.
Här har vi äntligen lite sol och minusgrader! Det är en så vacker kombination. Det har varit så grått och trist länge nu. För att inte tala om mörkt!

skriven
#5: mammakero

Visst är det hopplöst att de få viktiga mötena naturligtvis måste ske samma dag och annars bara vänta!
Hahaha!!! Söta du!
Varma vinterkramar till dej du fina vän!

skriven
#6: Lotta

November går verkligen i ett grått tema. Solen har varit framme någon enstaka gång, lång ifrån lika mycket som jag hade velat. Jag kan liksom inte få nog av ljuset. Ibland när jag jobbar många nätter så hinner jag inte se ljuset på flera dagar. Men jag brukar dela upp dagen i två sovperioder. så att jag hinner att träna Eddie lite eller lägga ett spår medans det är ljust, sedan lägger jag mig en stund igen.
Det var fantastiskt fint i Falkenberg, ska återvända dit till sommaren tänkte jag och då ska jag definitivt besöka Engelssons som jag inte hade en aning om att det fanns. (Jag googlade på Engelssons).

:-)

skriven
#7: Erika

Klart du ska lyxa till det med en och annan promenad i dagsljus om det bara går att trixa till. Det ger så mycket energi till resten av dagen.

skriven
#8: gun

Förstår att du vill vänta lite med morgonpromenaden så man kan få njuta av ljuset. Kallt och mörkt är det nu. Just nu är det -8 grader så man kan undra hur kallt vi får det.
Trist att det var sista gången med tävlingen i eran klubb men det kanske blir bra i slutändan. Kram gun

skriven

Kommentera inlägget här :