När man minst anar det

I förra veckan var det grått, grått. Det har jag redan skrivit om. Men en dag trodde jag att det skulle bli ljust med blå himmel. 

(null)

Jag knatade iväg kl 6 precis som vanligt och när jag en timma senare nästan var hemma, kunde jag släcka pannlampan och se ljuset vid horisonten. Härligt, tänkte jag! 
Men så jag bedrog mig. 

(null)

Kl 8 såg det fortfarande ljust ut på himlen men mitt sinne mörknade när jag lämnade lilla H vid skolan. Kaos på parkeringen. Bilar står i kö för att länna barn, kö för att komma ut och bilar kan inte åka in, för det är bilar som inte kommer ut. Där ska vi lämna barn!! 
Jag parkerar och går med in till skolan men fick snällt vänta på att komma ut från parkeringen igen. Vi bor lite för nära skolan för att få åka buss men det är ändå för kallt och lite för långt för att cykla eller gå den här årstiden. Bussarna går långa omvägar och det gör att alla skjutsar sin barn till skolan. Hur kommer det bli med lite snövallar och modd på parkeringen, tror ni? 

Sen kom dagens mörkaste! 
(null)

Maken ringde! Inbrott i en container. Massor av maskiner saknas och inte är de billiga grejer heller. Polis, försäkringsbolag, hög självrisk....... blä! 
Det är så trist! Nu ägnar jag min kontorstid åt att leta kvitton i bokföringen för att se om det är någon idé att ta det på försäkringen. Ni vet, företag betalar en ganska hög självrisk och nerskrivningen är hög när verktygen fått några år på nacken. 

Vad är lite moln på himmelen mot tjuvar? Svaret är givet.  Nu lyfter vi nästippen och ser framåt. 
Kämpa vidare!!

Grå november

Jag har ingen aning om hur många soltimmar Gotland fått ihop i november. Det är liksom inte lika intressant som soltimmarna i juli. Förmodligen går det inte att räkna timmar utan vi är tvungna att räkna minuter. 

(null)

Vissa dagar har jag "kontor" på förmiddagen. Inga bokade trimkunder alltså. Då sköter jag papper för makens byggfirma, mitt eget pappersarbete och packar beställningar i webbutiken. Men om jag inte har så där jättemycket att göra, brukar jag kosta på mig morgonpromenaden lite senare, när det blivit ljust. Ljuset blir en lyxvara när man nästan alltid går i mörker. 

På bilden ovan syns Lilla Bers granodling i bakgrunden. De har inventerat sina granar, har jag sett. För ni vet väl att det faktiskt är advent nästa helg? 

(null)

 Lite längre bort i planteringen ser man en lycklig gran som växa sig stor. En fuling med tre toppar. Tänk att det kan vara en lycka att vara ful, om man är gran alltså.  Eller så är det olycka att inte få pryda någons vardagsrum? Vad vet jag? Kanske blir jag gran i nästa liv, då vill jag nog bli en ful gran som får växa lyckligt i en Kravmärkt jord, som den den här. 

(null)

I helgen har Klinteortens hundungdom Klubbmästerskap i agility. Nittonåringen och Win ska springa. Men igentligen har de agilityvila och den här lilla tävlingen tar de med ro. Förmodligen blir det klubbens sista mästerskap. Det är en ungdomsklubb men det finns för få ungdomar och därför får de slita för att få ihop styrelsen varje år. En viss procent måste vara ungdomar, nämligen. Agilityn lever vidare men i annan regi eller för annan klubb så allt kommer fortsätta i nästan i samma anda. Men lite sorligt är det. 


...och så kom den tillbaka

Solen alltså! För idag har den hälsar på igen.
 
(null)
Men de här bilderna är inte från fredagen. De är i själva verket flera veckor gamla. Jag har nämligen jobbat hela dagen och har inte haft tid att njuta utomhus. 

(null)
Bilderna togs när en annan företagare, Anna på "Kompis Positiv hundträning" efterlyste valpar att filma och fota till en höstfilm för hennes "Valp Journal"

(null)
Men Chill ville inte leka med Anna som hon tänkt sig. Jag fick kampa upp honom och några snuttar film fick de ändå ihop. 

(null)

Om ni är nyfikna så finns filmen på Face Book där ni får söka på Kompis positiv hundträning. Filmen ligger nämligen inte ute så att jag kan dela den här.