Vägen ner i landet var helt okej tills de sista 5 milen. Då mötte vi klass1 varningen och för de som aldrig upplevt ett besvärligt vinterväglag i södra Sverige, ska vara absolut tysta. För det här är inte roligt! Att köra i Norr med massor av
snö, är ingenting emot drivande snö där allt fryser till besvärligt is. Sikten är mer än dålig och bilar ligger i diket lite här och där.
Vi som kommer från Gotland där det är saltfritt, är ändå ganska vana vid blåst och snö på tvären. Men jag var så glad att det var maken som rattade bobilen mot Skurup.
Nu myser vi i trängseln i en inomhushall och ser på agility av högsta klass. Det bjuds på både officielle och inofficiella klasser då det är en cup. Gamla Nike är med och har också fått spring lite.
Nike fyller snart 9 år men han kan ännu leverera. Han slickar de höga hindrena med håret i behängen och han springer allt vad han kan.
Han tycker det är så kul och vad gör det att han inte kommer bland de 20 bästa? Han tog sig i alla fall i mål, om än i något långsammare tempo än många andra.
Härligt med glädje oavsett om det är en fyr- eller tvåbent som känner den. Delad glädje är dubbel glädje! 🙂 Till nästa vecka ryktas det om värme.
skriven