Jag känner våren, på riktigt

Vi kom hem till ett slaskigt Gotland sent i söndagskväll. Det fortsatte att slaska hela måndagen och i natt har regnet strilat ner. Gött för snön! 
(null)
Nu har vår stora granbock töat fram igen. Den fick maken av en kollega till jul. Den är över 1 m hög och jag gillar den verkligen. Hundarna gillar den också. Bockens ben är nämligen välkissade. 
(null)
Plötsligt syns andra glädjespridare också. De här Vintergäcken blommade redan innan all snö kom. Nu har de snällt stått under snön och väntat på att dagsljuset ska komma fram igen. 
(null)
Jag frossar i Tulpaner inomhus. För visst är det vårens budbärare om något? Ihärdigt försöker de ända från jul att påverka vintern att ge upp. 
(null)
Om den Gotlandska vintern gett upp, vet jag inte. Men nu kan man i allafall komma åt att plocka blåbärsris och det gillar vår kanin. Om en månad fyller han år. 12!!!!! TOLV ÅR!
(null)
En annan som också fyller år snart är Winston. Han fyller år på Valborsmässoafton. Tre år blir den lilla skithunden. Han har tävlat runtom på banorna i lite över ett år nu och tagit sig från botten till toppen. I helgen krigade han och artonåringen mot toppen och av fyra möjligheter lyckades de ta hem två SM-pinnar. 
(null)
Det är inte alltid solsken och glada miner på våra tävlingsresor. Att plötsligt befinna sig bland Sveriges bästa är ju fantastiskt men att inte vara bäst längre, kan kännas tufft. I söndags startade 70 st i Winstons storleksklass och han placerade sig som 8:a. Men i två av loppen gick det sämre. Jag tycker de är fantastiska och jag är otroligt imponerad av hur man kan bryta ihop totalt, känna sig världelös men sen ta sig samman och gå in på banan och leverera. Hoppas nu våren levererar på samma sätt. 


Kommentarer :

#1: Paula

Det är alltid lika inspirerande att besöka din blogg, här händer så mycket kul saker! Vintergäck, fantastiskt. Jag har tidigare år brukat hitta tussilagon i mars, glöm det i år. Men du, är kaninen 12 år?? Grannens är väl ca 7 år o det trodde vi var gammalt...Blåbärsris? Nu kan jag inte plocka något ännu, men sen...ska de stå i vatten tills de blommar eller är det bara att rycka under snötäcket och servera=? Förlåt dum fråga...

skriven
#2: Erika

Jösses, jag tyckte Winston nyss var valp! Vad fort det har gått!

skriven
#3: mammakero

Vintergäcken känns långt borta, vi har mycket mer snö kvar än ni har trots en hel natts istadigt regnande. Fast jag känner våren i att solen värmer och ljuset är så starkt.
Det är ett starkt psyke som klarar att bryta ihop och komma igen på en och samma dag!

skriven
#4: Lotta

Underbara foton! Jag gjorde en bock till jobbet, den står utanför entrén, varje morgon då vi går hem från jobbet EddieUnik och jag så vattnar han fötterna på bocken. Skrattade gott när jag såg att dina också kissar på eran.
Jag är så imponerad av ert tävlande. Tycker din dotter är så duktig.

Visst har året med EddieUnik gått fort, från bebis till unghund på ett naffs. Han är så rolig nu (eller inte), går med näsan i backen hela tiden. Jag får peta honom i sidan för att få lite uppmärksamhet när vi går inne i stan. Det bästa stället att träna honom är på jobbet. Där lyssnar han och är uppmärksam, ska bara försöka få samma resultat när vi är på andra go-doftande ställen. Men det kommer!
Mycket snö på min ö ännu, men lite har försvunnit nu när det regnade.

Ha det gott!

skriven
#5: Marianne

Fina foton, tror jag det att bocken får påhälsning av hundarna varje dag..haha.
Dottern och Winston är jätteduktiga,
och som du nämner, att lägga ett dåligt resultat åt sidan och fokusera till 110% på nästa lopp, det kräver mycket av en.

Det finns ju dressyrryttare (och kanske hopp) som håller sej på låg nivå för att få komma i toppen, som inte tar steget till nästa svårighetsgrad, eftersom de inte vill konkurrera om de främsta platserna. Fegt och okamratligt mot de som tävlar på rätt nivå, de får ju svårare att hävda sej mot någon som leker till sej rosetter.

Det där med egoistiska mattar/hussar, det blöder i mitt hjärta, att inte förstå vilket eländigt slut de ger sin bästa vän, att inte respektera och hjälpa den som funnits troget vid ens sida...
Det är tråkigt att veterinären inte har något att säga till om i dessa fall.
Alltid när jag tagit besluten har jag fått beröm av veterinärer, att jag är modig och att det är rätt beslut.
En berättade om en katt som hade så dåliga njurar att blodprovet nästan var svart men ägaren skulle ha kvar den ändå....vilket djurplågeri :(

skriven
#6: Sussi

Jag var på Ikea idag och inspirerades av allt vårligt vad gäller utemöbler och solcellslampor och sånt. Kändes så härligt tills man kom hem igen och allt är täckt i 40 cm snö fortfarande. Här syns inte röken av några blomster inte. Börjar bli lite less nu..
Dom är fantastiskt duktiga. Och att Winston bara är 3 år än. Han har många år kvar att tävla. Tvivlar inte det minsta, dom kommer bli bäst! Det engagemanget din dotter har *tummen upp*.
Fina bilder du bjuder på :)

skriven
#7: Linda/Candygirl

Åtta är väl ett fantastiskt bra resultat... Bra gjort där.

skriven
#8: Paula

Ja tänk det där med att bryta ihop och sen komma igen det genomsyrar idrottsvärlden oavsett vilken sport det gäller. Mycket lärorikt att kunna även framledes när kanske idrottskarriären är bytt mot någon annan karriär. Och ja, att klänga sig kvar i toppen när alla andra vill nå dit, det är inte lätt! Vintergäcken gillas skarpt, den är också av den envisa sorten, jasså kom det mera snö, nä men då bidar jag min tid under snötäcket o så vips tittar jag fram igen som om inget hänt! Trevlig helg

skriven
#9: Malin B

Det värmer i hjärtat och man blir så stolt och glad när någon som brutit ihop verkligen kommer igen och får lyckas!!!
Tulpaner ÄR vår! Granbockarna är verkligen charmiga.

skriven

Kommentera inlägget här :