Klubbmästerskapet i agility flyttades till Januari och i helgen sprangs tävlingen i ridhuset i Mulde. Winston som legat på latsidan, eller sjuksidan, de sista veckorna, har kommit på benen. Men de där benen var så fulla av spring så han sprang
bort sig direkt. Hans matte var förtegen men det osade svart rök ur hennes näsborrar. Aj, aj!
En bild från höstens utomhusträning.
Tävlingen görs upp i två lopp. Ett hopp- och ett agilitylopp. Man tävlar i tre (int nationellt) storleksklasser beroende på hundens höjd. I large klassen sprang dottern med båda Springerkillarna. Nike skötte sig bra och Benji sprang förtjust på med
långa steg. Han har inte sprungit ett lopp på väldigt länge och såg överlycklig ut.
Det bästa med de här båda gubbarna är att de är säkra kort i sådana här mästerskap. Många av konkurenterna är snabba hundarn och ofta blir det fel hinder hoppat eller hoppat åt fel håll då handlern inte hinner med. Men de här båda är inte
så snabba, men ganska säkra och springer oftast i mål, men inte med bästa tiden. Men det i sin tur gör att de snabbt klättrar i resultatlistorna.
Nike tvåa och Benji trea!
Jag är stolt över våra båda farbröder som ännu håller så bra form. De fyller 9 om några månader. Grattis till artonåringen som kämpar tappert på banorna med dem.
Mitt minne är som en guldfisks. Läser med förvåning om att Winston varit sjuk, o är tvungen att bläddra tillbaka. O visst var det så, något konstigt med magen, men mest kändes det i plånboken. Duktiga voffsar som är noggranna istället för de som flyger fram som huvudlösa höns och missar hälften. Mörk rök ur näsan, jo jag tackar!
skriven