Strandhäng

(null)
De senaste dagarna har snön vräkt ner. Jag klagar inte för jag jobbar ju innomhus och jag föredrar torr snö mot regn. 
(null)
Men i söndags såg det ut så här. Soligt och lagom med snö. 
(null)
Jag och artonårig tog med våra hundar och hängde en stund på Toftastrand. 
(null)
Hon vill grunda brännan till studenten, artonåringen. Det finns nog tillfällen längre fram att göra det på. Dessutom grundade hon bara ansiktet ner till hakan. 
(null)
Men solen var faktiskt värmande om man kom i lä. Skönt! 
(null)
Det finns hopp för vår och sommar. Men när sommaren väl kommer, hänger jag inte på den här stranden. 
(null)
Hit är hundar inte välkomna under den riktiga badsäsongen och det är här alla turister trängs. Vi infödda, har våra egna smultronställen. 


Vintertid

Vi Gotlänningar har faktiskt vinter. FAKTISKT! På riktigt med snö och minusgrader och det har vi haft nu i ett par veckor. 
(null)
Vi har inte jättemycket snö utan så där perfekt lagom. Självklart har mobilen och jag förevigat de där bästa dagarna med några klick. 
(null)
På vissa ställen ligger det mer snö än på andra. Men det är inte så man måste pulsa i djup snö precis. 
(null)
Solen värmer faktiskt och när det inte blåser är det underbart skönt. 
(null)
Här har ni mitt favoritträd. Ni har sett det förut och solnedgångsbild just här, är ofta tacksamt. 
(null)
Det är fler som går sina promenader just när. 
(null)
När solen gått ner, kommer dimman. 

Dagar som blir omärkta

(null)
För några år sen, nej, jag får nog börja om. Det var inte några år sen, det var många år sen. Ändå käns det inte så länge sen, men jag vet är det ligger många år tillbaka. 
Jag var slut i kropp och sinne. Hade gått i väggen med buller och bång. Min terrapeft sa att jag skjutit väggen framför mig innan jag slutligen fått den att rasa. 
Det var inte bara väggen som rasade utan ganska mycket i min omgivning. Jag slutade som instruktör, slutade tävla med min hund Puma, jag slutade ha roligt och ett helt år passerade obemärkt. Jag vet inte vad jag gjorde det året. Det försvann?!
Därför försöker jag att märka alla mina dagar nu för tiden. Sätta ett märke på dem. Det kan vara en händelse, en gåva, ett samtal. Något som jag fäster i minnet ihop med dagen. 
(null)
Jag antecknar inte dagarna och jag begär inte att jag ska minnas allt men på något sett får dagarna en mening. I torsdags fick jag en "vackraste-veteran-grattis-blomma" av söta C. Blomman är underbart vacker men pratstunden och semlan är det som jag fäste med en postitlapp i minnet. 
(null)
Det jag inte vågade säga till henne var att familjen fått ännu en framgång. Alltså, hur många fina framgångar klarar man innan man blir mallig? 
Sveriges hundungdom meddelade artonåringen att hon blivit "Årets hundungdom" i agility i sin storleksklass, medium. 
Det firade vi i lördags! 
(null)
De här två alltså! Så roligt och mammahjärtat sänder många, många grattiskramar. 
Bilden är från hösten 2017