Det har varit en fantastisk tur vi gjort, till Paris. Min enda önskan var att få vara tillsammans med familjen på min födelsedag. Båda våra barn och två av barnbarnen har hängt med. Ja, maken också och mini N-L:s pappa fick också hänga med. Massor av Disney har det blivit och massor av väntan.
Man väntade tåligt i köer till attraktionerna. Man väntade på att få krama en Disneyfigur. Man väntade på att få gå på toa, att få komma in till frukost. Man väntade på paraden, på fyrverkeriet, på middagen. Ja, mycket väntan men ack så roligt.
Hundabstinensen är total efter några dygn i vår familj. Artonåringen fick tårar i ögonen när hon fick bild och rapport från Winstons hundvakt. Inte för att hon blev glad över hur bra han hade det, nej då, utan för att hon själv saknade honom så mycket.
En och annan Disneyhund har vi tröstat oss med. Men lyckan var total när vårt flyg landat och vi fick samla ihop vår egen flock igen.
Nu är vardagen tillbaka och jag ska hårdjobba några dagar. Sen ska jag iväg igen. Den här gången ska jag ta med några hundar och två tonårstjejer som ska tävla agility utanför Växjö. Ingen rast ingen ro.
Tills dess ska jag försöka hålla kvar stämningen av den höga glammiga pardmusiken och känslan av glitter. Här kommer lite fler bilder för er som vill se.
Grattis till dig och hurra för att det blev en sådan dag som du ville ha!
skrivenDet är sannerligen pampigt på Disneyland!
Så den stora glädjen med att samla ihop flocken, då är det gott!