Vi hade i alla fall tur med vädret

Jag har fortfarande inte hämtat mig efter mina otroligt pinsamma tävlingsrundor i helgen. Vet faktiskt inte om jag någonsin gör det. Men vädret hade vi tur med. Det var både varmt och skönt båda dagarna. Annat var det här hemma idag. 


Regn behövs också men våren är så mycket mer härlig när solen skiner. 


Men så länge man har tak över huvudet ska man inte klaga. 

I förra inlägget berättade jag att vi rattade iväg med hjulhuset över helgen. Det är verkligen det perfekt sättet att ha "tak över huvudet" på, när man ska tävla.  

Det är sällan vi saknar något och allt kan man göra, nästan infalla fall. Jag och sjuttonåringen firade på lördagskvällen för även om jag misslyckades totalt under rallylydnaden, lyckades ju hon. 

Den unga damen fortsatte skörda framgångar med Winston under söndagen också. Då plockade hon den sista uppflyttningspinnen och är nu i tvåan i både agility- och hoppklass. Det var spännande som sjutton då det var mindre än 1 sekunda marginal mellan ettan och trean.

I agilityklass debuterade hon i tvåan men gick i mål med 5 fel. Ändå räckte det till en pallplats. 

Se så mycket rosetter det blev under helgen. Inte en enda är min! 

Men jag är inte bitter, bara stolt mamma men jag tror jag vill ha en ny hund nu. Gärna en som har vinnarskalle och redan kan allt. 

Kommentarer :

#1: Erika

Problemet ligger väl lite i när en satsar den tiden och energin och så känns det bara dåligt på tävlingen. Med en go känsla är det något helt annat. Klart en blir besviken. Men det går över! Har jag berättat om Selmas första lydnadstävling. Hon hade som ung problem med platsen (=myror i brallan) och tandvisning (=kärleksfullt knocka domaren) så jag hade övat, övat och övat på dessa moment på alla upptänkliga vis och det började kännas riktigt bra. Så då vågade jag anmäla till tävling. Behöver jag säga att hon gjorde allt utom att springa till en annan hund på platsen? Rullade sig, gick ett varv, satte sig, skakade på sig etc. När tandvisningen kom höll hon på att välta domaren och fick med nöd och näppe en femma. Tack för oss, sa jag och gick hem, ganska dyster! Men vi slickade såren och kom igen. Hon var ju relativt ung då (som Bojan är nu, 1 ½), så jag kan tänka mig att en ny liten tävlingshund för dig kanske vore spännande. Kram

skriven
#2: Paula

Haha, en färdig hund som kan allt, det vore allt nåt! Jag måste säga att min lilla kollohund passar så väl in här hos oss så jag inte har det minsta besvär med honom. Inte helt säker att jag låter honom flytta hem igen...
Regn har vi också fått men idag gav det vika, och sommaren kom, bara sådär huxflux, över tjugo varma grader och lika varmt nu klockan tio på kvällen!

skriven
#3: Linda/Candygirl

så många rosetter. HÄRLIGT. Tur att du har en duktig tjej...

skriven
#4: Sussi

Det kan bara bli bättre..
Många fina rosetter. Nästa gång är det du som fyller buren :)

skriven
#5: Malin B

Du ska vara stolt som en tupp över din duktiga dotter och era härliga hundar.
Så ska det ju stundtals vara viktigare att delta än att skörda framgångar. ;)

skriven
#6: mammakero

Vet att när man tävlar vill man lyckas! Så klart känns det allt annat än bra då man vet att det man åstadkom inte var bra. Likväl kan man vara så stolt att man spricker för att ens underbara dotter är en stjärna! Grattis till dej för dina 3 hundar och din fantastiska dotter! Du måste vara fantastisk om du fått dem alla! Grattis till er alla!

skriven
#7: mammakero

Läste just din kommentar på MalinB's blogg om att pulvermos är bättre än vanligt mos! Vet du vad det beror på? Blev jättenyfiken på varför!

skriven

Kommentera inlägget här :