Känslan av att ge trädgården en vårdkur


Helgen ägnades åt trädgårdsstädning. Jag älskar när det är räfsat och fint i trädgården. Det är liksom som nytvättat hår efter en inpackning. Slätt, rent, glänsande och lent. Ögat njuter och armarna värker. 


Fyrhjulingen har inte fått jobba så mycket i vinter. Den har jag för att skotta snö. Mina kunder måste ju kunna köra in till trimmet när snön faller. Men i år har det bara varit några få gånger som den fått jobba. 

Men i helgen fick den dra fram kärran när det fyllts med höstens skräp. 

Jag vet inte vad man ska kalla vår baksida. Trädgård eller agilitybana. Dotterns har några hinder, tunnlar, en gunga och ett slalom. Sen är vår lilla baksida full. Men hon är uppfinningsrik och kan kombinera de få hindren till bra träning. 

Räffsan sicksackade mellan hindrens och en och annan hundleksak hittar hem igen. Nu är det vår på riktigt. Tjoho! 

Klockan, ett fenomen att lura hjärnan.

Varje gång vi ska ställa fram eller tillbaka klockan börjar ett fenomen i hjärnan. " ....fast klockan är igentligen bara......"

Känns det igen? 
Jag ställde om klockan vid min säng, redan på lördagkvällen. Då är man på banan direkt på morgonen, så att säga. Men natten mellan lördag och söndag vaknade jag och kunde inte somna om. Tillslut gick jag upp, smög försiktigt för att inte väcka våra tre farliga vakthundar. Ingen märkte något och jag satte mig en stund i köket. När man blir frusen och kall brukar det vara skönt att komma tillbaka i sängen efter en stund. När jag smyger mig tillbaka ser jag att klockan blinkar på 5.20. Hjälp! Snart halv sex! Tröstar mig med att klockan igentligen bara är 4.20 och somnar tillslut om. 

Vår, vår och mer vår

Skriv inläggstext 

Våren tornar upp sig framför mej precis som Dahlmansporten i Visbyringmur. Den är stark, stolt och mäktig. 

Det gäller att njuta nu för snart är den slut. Det som följer efter våren tilltalar mej men jag gillar ändå våren väldigt mycket och håller i den om det går.  


Två helger i rad har våren levererat. Man vill inte gå innomhus utan bara sitta och suga in D-vitamin. 


Men i vinden och skuggan har det varit kallt. Blåsipporna har trotsat minusgraderna och i veckan har knopparna tittat fram. 

Bilden är bedrövlig, jag vet. Men när jag hittade knopparna var jag bara tvungen att fota. Det var inte så ljust och kopplet står tre killar och drar. Men man får liksom vårens pluspoäng av att hitta Blåsippor och det måste dokumenteras. 

Vårdagjämning är det idag. Härligt när vi nu har mer ljus än mörker framför oss. Men tiden kommer köra i 380 med oss fram till midsommar. Spänn fast er, för nu kommer det gå undan. 

Och titta! Igår hittade jag fler Blåsippor i backarna stå. Niger och säger att nu är det vår.