I onsdags sken solen och värmde så där makalöst som den bara kan göra en tidig vårdag. Ja, jag anser att det var en vårdag. Himlen var jätteblå och fåglarna sjöng.

SMHI anser nog inte att det är vår än. Men jag kände våren. Den var där, jag lovar!

Hur blått kan det bli?
Det är jag och sjuttonåringen som är ute och går med våra tre vänner. Hon slutade tidigt och jag var bokad för kontorsjobb. Jag skolkade med gott samvete.

Jag menar, vem skulle inte skolka för det här?

Det är lågvatten. Rejält lågt. Lite snö eller is, låg kvar där skuggan härjar.

Här blev horisonten rejält sned, men som ni vet, jag kör med bilder direkt från mobilen.

Vi ställde bilen vid Norderstrand och strosade in mot Visby.

Målet var att köpa en kaffe på Almedalbibliotekets fik.

Som väldigt många andra, tog vi med fikat ut i solen.

Mot muren i Almedalen njöt vi av värmen.

Vi var självklart tvungna att byta plats och ta några bilder.

Sen var det dags att vända och gå tillbaka.

En och annan bild blev tagen den här dagen. Inte bara av mej utan av sjuttonåringen också.

Till sist, Tacka alla ni snälla för era gratulationer. Det värmer och jag blir så glad. Vi är absolut inte bättre än någon annan med ett gediget intresse. Men vi brinner för det här med hundar. Vi sparar och lägger pengar på resor och tävlingar. Vi bor sällan flott och försöker vända och vrida på slantarna så att de ska räcka till mycket.