Kallt, vått, värmande glädje och torrt vin.

Benji har sprungit i vänstervarv på den lokala Kennelklubbens inofficiella hundutställning. 

Det var isande vindar och regn som kändes som isbitar. Vi var förvarnade via SMHI och därför hade vi tält med oss. Det hjälper dock inte mycket när man står/sitter timme efter timme och väntar. 

Benji gick in i ringen som nr 8. Det var totalt över 100-talet hundar som skulle bedömas. Han var ensam hane i sin ras och debuterade dessutom som veteran. Det gör man när man passerat 8 år. Idag fick sjuttonåringen visa honom. Hon gör ju det så himla proffsigt. 

Vår fina kille vann över tiken och blev därmed bästa hane och bästa veteran i rasen. Då går man vidare och tävlar mot andra veteraner. 
Spänningen som råder när domaren vandrar mellan hundarna för att välja ut fyra som sen ska placeras, är olidlig. Den här domaren gick sakta och tackade av hund efter hund, tills det bara var fyra kvar. Benji stod kvar och slutade som två! Glädjen är obeskrivlig. Även om det är en inofficiell tävling, är konkurrensen hård. 


Men resan var inte slut. Alla hundar från grupp 8, stötande, apporterande och vattenhundar ska först bli en representant. Benji vann och fick därmed representera gruppen i den stora "Bäst In Show-finalen".

Från början var det 49 raser representerade och slutligen 10 kvar i finalen. Gissa om lyckan blev stor när vår vackra Engelska Springer Spaniel hane slutade som tre? 


Frusna var vi. Känseln i tårna var borta sen flera timmar men värmen från lyckan tog och svävande hem. 

Väl hemma korkade vi upp en flaska bubbel för att fira. 

Medans vi firade somnade den vackra men trötta hunden på golvet. Vinet var väl torrt för min smak men vad gör det när man varit våt i omgångar hela dagen? 

Det är så fantastiskt roligt att vinna rosetter!!

Tävlingshelg igen

Helgen försvann snabbt förbi hörnet, som jag spådde i förra inlägget. 

Min helg har som vanligt varit fylld med en del hundaktiviteter 
Under våren arrangerar sjuttonåringens klubb tre hemmatävlingar. Nummer två i ordningen gick av stapeln i helgen. 

Sjuttonåringen startade med alla tre hundarna. De stora förhoppningarna låg självklart hos Winston. Han kan och han vill, bara sjuttonåringen jinner med och inte ger honom några chanser att ta egna initiativ. 

Vi lasta in och tag med oss hjulhuset. Jag fick som vanligt stå för de flesta uppvärmningar, nervarvningar och lunchen. Perfekt att ha med sig eget kök så vi kan fixa klok lunch. 


Sjuttonåringen har ju diabetes typ 1 och att hålla blodsockret stabilt på tävlingsdagarna är viktigt. Den här tävlingen fungerade det jätte bra. Andra tävlingar kan hon bli stressad eller nervös och blodsockret sticker i höjden. 

När hon mår bra, går det ofta bra. Ett enkelt recept som är fruktansvärt svårt att följa. 

Det gick inte bara bra. Det gick jättebra. 


Winston skrällde till med dubbel seger och uppflyttningspinnar i båda. Benji kom två i jopploppet med pinne och Nike vann sina båda men dock utan pinne. 


Sen gick Winston ner för räkning. Han kursade i Rallylydnad i lördags förmiddags. Tränade agility på eftermiddagen och tävlade hela söndagen. Det är tydligen det som krävs för att den hunden ska bli riktigt trött. 


Full rulle

Fredagar kommer smygande. 

Lördagen stormar fram. 

Söndagen försvinner snabbt runt hörnet påväg till nästa vecka. 


Snabb är han i alla fall.