Summa summarum

Efter fyra dagar agility i Kungälv var det skönt att rulla vidare. Sextonåringen skrev någonstans på socialamedier "sol, svett och tårar". Lite så blev det, men en del glädje också. Summa av alla tävlingsdagarna är ändå med gott resultat. Många placeringar, även om de inte är i toppen och Benji plockade ändå hem två pinnar.

Men Benji är liksom "Bonushunden". Det är pappas hund som tävlas för att sextonåringen inte riktigt får nog av bara en hund. Nike är sextonåringens egen och den hon satsar på. Han tävlar i klass 2 som är en svårare klass med snålare referensramar.

Det var med Nike det hela tiden blev något fel. En rivning här, en vägran i ett annat lopp. Konkurrensen är alldeles för hård i den klassen för att det ska räcka till placeringar. Surt, men så är sanningen i så stora sammanhang. När äntligen farten, flytet och känslan satt i det näst sista loppet, glömde sextonåringen banan och sprang fel.

Jag behöver nog inte tala om hur besviken hon var på sig själv.
Men hon laddade om för sista loppet och inser att referensen på det loppet är på tok för tuff.
"Nu ska jag bara springa på och skiter i allt annat", sa hon, och så de sprang! De sprang in på en 5:e plats av 81 starter, 4:e dagen i 12:e loppet med denna värme! Tiden räckte inte för att vara felfri och få pinne, men vad gör väl det? Men rosett fick de och känslan satt i när bobilen rullade mot Ullared.

Så hon längtar tills hon får starta Winston. I november blir han agility-myndig så nästa säsong är de säkert med påbanorna.

Några bilder från Nikes sista lopp. De är dessvärre ganska dåliga men jag väljer att ändå visa dem. Man kan riktigt se hur de flyger fram även om det gick 2,37 sekunder för långsamt för att plocka en pinne.

Otrolig värme

Vi befinner oss i Kungälv på agilitytävlingar. Det är en gigantisk tävling med massor av starter i varje klass.

Tälten står packade och solen gassar. Det är brutalt varmt.

Det är en lättnad när kvällen kommer och temperaturen sänker sig tillsammans med solen.

Sextonåringen och hundarna är helt otroliga som överhuvudtaget orkar röra sig i värmen.

I morgon springer hon sista loppen och hittills är det Benji, som tävlar i den lättaste klassen, som placerats sig bäst. Mellan 120-140 starter i hans klass och dom bäst har han kommit på 13:e plats.

Tre gånger han han fått hämta pris och en pinne har han fått i agilityklass. Nike har lite större konkursens och alla hans lopp har legat sist på dagen. Värmen har tagit hårt på honom. Lite fel här och en rivning där. Dessvärre räcker det inte till några bra placeringar även om det är han som är duktigast. Vi får väl se om det går att få hundarna att springa en dag till. Kanske, kanske inte.

Rosa gubbe

Nu är våra jordgubbar i krukorna slut. Visste ni att det finns rosa gubbar?

Blommorna är också rosa och jättefina. De bär ni ser på bilden är mogna bär. Söta och goda.

För någon vecka sen var jag iväg till ett självplocknings ställe av jordgubbar. Jag brukar ladda i frysen med bär. Det är ju så himla gott att ha under vintern. Att kräla runt där i jordgubbsfältet är en upplevelse i sig. Att lyssna på alla kommentare och sen på barnen som börjar tröttna, är en annan. Det som förvånar mej är att det ändå inte är fler konflikter i jordgubbsfälten?
Vissa har liksom inte förstått de oskrivna reglerna om att hålla sig i en rad. Eller så är det på det viset, att det är jag som inte fattar?

Plötsligt sitter det en människa "min" rad och plockar för fullt! Hallå! Är det där inte "mina" eller?

Medan mina kärl sakta fylls flyttar jag över i en oplockad rad där ingen plockar. Men vad händer? Jodå, titta! Snacka om fräckhet. Funderar ett tag på att säga något spydigt men ställer mig i stället upp och stirrar ihärdigt på min inkräktare. Då hoppar han vidare till nästa och sen nästa. Plockar lite här och där och tror att han kan göra precis som han vill. Och det kan han ju också. För ingen säger något. I en Jordgubbsåker får man tydligen göra hur man vill?