Känslan av en ny årstid.



Visst har vi fått vårkänslor på Gotland. Kaninen bäddar som vanlig för att hitta en passande fru så som han gör varje vår. 
 
 
I trädgården sticker det upp både Snödroppar och Vintergäck. 



Jag älskar verkligen den tid vi har framför oss nu. 
 

Spåra upp eller spåra ur

Vi spårar upp. 

Vi har inte någon snö så vi passade på att lägga spår till vovvarna även fast det är vinter. 



Nike och sextonåringen spårade först. Ett spår som var ungefär 600 m långt. Vi tar det lite lugnt då det är ett tag sen de fick spåra. 



Sen gav sig sextonåringen ut igen och nu var det Winston som fick spåra. Han fick ett lite kortare spår som inte legat så länge. Han är ju ännu så ung och oerfaren. 



Vart ska vi nu då? Just där, bra! Det är klurigt för valpen när det är vinklar och svårigheter. Men han är en duktig kille och kommer bli en utmärkt eftersökshund. 


Där hittade han skanken. En Rådjursklöv som vi drar längs marken samtidigt som vi droppar sparsamt med blod längs spåret. Allt för att efterlikna ett skadat villebråd. 
Ja, lite äckligt är det men hundarna älskar det här och därför står vi ut med djurklövar och blod. 



Blod kan man köpa i de flesta livsmedelsbutiker i fryst form. Klövarna har jag fått av jägare och dem förvaras i frysen när de inte används. 



Benji gick sist ut och då är det jag som höll i spårlinan. Han är jättestolt när han bär klöven tillbaka till bilen. 
Slutliga målen för Springerkillarna är att kunna spåra upp mot 1 km och spåret ska då vara 15-24 timmar gammalt. 

Tiden är som havet

Veckorna går

Tiden flyter precis som vattnet i havet. 


Det rör hela tiden på sig och ändå har vi det kvar på samma sätt hela tiden. 


Ibland drar det med sig något roligt i land och ibland döljer det sig hämska saker i djupet. 


Det kan återspegla ljuset på samma sätt som tiden kan återspegla minnet. 

Det kan storma och skvätta eller vara lugnt och stillsamt. Ändå flyter det runt hela tiden och rör sig ständigt. 


Och alltsammans handlar om månen.