Sommaren som har svårt att komma igång

Vi tänder ljus på kvällarna och kurar ihop oss under filtar. Höstkänslan är påtaglig och håller i sig. Vi tände de sista ljusen från baraanna.se
Dags att beställa nya så att vi har till de riktiga höstkvällarna.
Sommarens motor mal och mal men aldrig startar den. Några gånger har den hostat till och vi har hållit andan, men nej, den har inte gått igång. 

Juni och Juli är månaderna som bara gick förbi. Det blev en sådan sommar som inte hade tid att stanna och säga hej. 
För sex år sen upplevde jag en sådan sommar. En sommar som bara försvann. Men då var det jag som inte hade tid att hälsa på sommaren och inte tvärt om. Då insjuknade femtonåringen i Diabetes typ 1 och hela Juli månad tillbringade vi på barnavdelningen på Visby lasarett. 
En omtumlande och förvirrad sommar som aldrig upplevdes. Eller så var det just det vi gjorde. Vi upplevde den och lär aldrig glömma den.  När vi äntligen landat och vågade börja slappna av, hade sommaren passerat. 


Pojkar på rad

..... när jag går förbi står pojkarna på rad.....

Dags för frukost. Killarna och jag har varit ute på vår morgontur och när jag ätit frukost är det deras tur. Den minsta har redan fått sin mat så han tuggar på några hundkex. Fruost får han av femtonåringen innan hon drar iväg till sitt sommarjobb. Hon har jobbat fyra dagar i veckan nästan hela sommaren. Börjar 6.00 och slutar 12.00. Bra kämpat men nu börjar hon bli sliten. Precis som jag och maken behöver vi ledigt och om en vecka ska vi iväg på en tävlings/semestertripp. Välbehövligt! 

Helgen som var

Jag har försökt att få det förra inlägget kommenterbart men det vill sig inte. Ber om ursäkt för det. Jag brukar ta tillvara mina små minuter, här och där, när jag skriver inlägg. Ibland är jag på paddan ibland på datorn men oftast på mobilen. blogg.se och den app som används klarar inte alltid av det och därför skyller jag på den.  


I torsdag åkte delar av vår flock ut till Hjulhuset på södra delen av ön. Det var två fantastiskt vackra kvällar även om det blåste en del. 


Även om jag klagar på de kalla vindarna, kan jag inte klaga på solen. För den lyser oftast på oss. Vi har haft fint väder den här sommaren men kallt. 

Men om man bara tittar på de här bilderna utan att veta att jag både har långbyxor och långärmad tröja, kan man nästan tro att det är 20 grader varmt. 

Men i verkligheten viner vinden runt öronen. 
Maken anslöt till oss på fredagskvällen men redan på lördagen packade vi ihop och drog med huset hem. Klass 1 varning och risk för hårda vindar gjorde att vi valde att ge upp. 

Att sitta på stranden och se solnedgången över fälten, var inte att tala om. 


Men innan vi åkte tillbringade vi fredagskvällen med att krypa in i förtältet, ta fram filtar och tände ljus. Sen spelade vi kort och skrattade tills vi hade ont i magen. 

Nu behåller vi hjulhuset hemma till vi ska åka på nästa äventyr om drygt en vecka.