Bättrar på träningsvärken

Även den mest vältränade person får träningsvärk av att rida. Så är det, jag lovar. 
Nu är jag allt annat än vältränad och det spelar ju ju ingen roll, för träningsvärk har jag redan. Så att spä på värken med lite ridning känns helt naturligt, typ. 
Jag och femtonåringen har skjutit upp det här en längre tid men nu gjorde vi verklighet av att rida Islänningar tillsammans. 
En härlig timme i Byn Boda som ligger här i Järvsö.
Jag har ridit mycket och många olika sorters hästar men aldrig Islänningar.
Nu har jag gjort det. Hon heter "Spänna" och är en trevlig dam. Även om det är fem år sen jag senast satt på en häst, så sitter takterna i. Har Ni ridit Islandshästar någon gång? 


Taggar: Islandshästar, Järvsö, hästar, per-svensas.se, per-svenska;

Sista åket

Vi har åkt utför nu i hela åtta dagar. Det har gått fantastiskt fort, fantastiskt bra och varit fantastiskt roligt. Men jag har ont överallt! Det kallas träningsvärk, tror jag. Dessutom är jag blå på höger ben. Minne efter den där scoter-grejen. 
Vi har ännu två dagar kvar här i stugen. Näst på tur står ett helt annat äventyr. Men det berättar jag mer om i morgon. 


Taggar: Järvsö, utförsåkning;

Än slank det hit, är slank det dit....

Idag har temperaturen sjunkit något. Bara 15 kalla grader när vi gav oss iväg. Den sjönk ytterligare under dagen och det har varit riktigt härlig skidåkning även idag. 
Mer van och mer vågat susar Pernilla ner för backarna och tänker på Lotta på Bråkmakargatan. Ni vet, när hon ska "susa, susa ner för backen och vicka på rumpan". 
Vet ni inte vad jag skriver om? Se filmen eller läs boken! 
Upp och....
......ner. 
Upp igen och så....ner igen. 

Tillslut känns det i benen att de inte har fått den träningen som de borde. Låren darrar av trötthet och vaderna är precis lika stumma dag efter dag. 
Då händer dagens första. Jag står stilla efter en tur i ankarliften och ...... ramlar. Bara så där, blopp och så ligger jag där och skrattar. 
Ett åk senare händer nästa grej. Jag åker nerför och då möter vi en scoter som kommer uppför backen.  Jag får ett felskär och så lyckas jag inte få till sladden. Då kommer lite lös snö och jag får bakvikt (inte så svårt att få, för min del). 
Jag hinner se skräcken i blicken på de två killarna som sitter på scotern innan jag missar dem med 30 cm. 
Allt stannar. Allt utom jag som återigen ligger i en hög och skrattar. Scoterkillarna ser lättade ut efter det att de försäkrat sig om att jag inte gråter utan skrattar. Jag tar mig ner för sista branten och sen meddelar jag resten av familjen att detta var mitt sista åk för dagen. För ni vet, man ska hoppa över det sista åket. 
Taggar: Järvsö, skidåkning, utförsåkning;