Borta bra....

Skönt att komma hem, ändå skulle jag kunnat stanna i Dalarna en vecka till. Båten skötte sig hyfsat i natt. Gungade inte så farligt. Vi har nästan alltid djurhytt på överfärderna och då märks det inte så mycket om det rullar lite. Man kan slänga sig på rygg, se på TV med benen högt och har inte många steg att gå till Toaletten. Hundarna rullar ihop sig och kan koppla av. 
Passar mig perfekt. 

I morse tog jag lite sovmorgon och se vem som mötte mig på promenaden. 
Den ropade på mig därframmme och sa att den också tog lite sovmorgon, men att den just nu jobbade på att komma upp lite tidigare på morgnarna. Ett par minuter för var dag. 
Den ljusa tiden är välkommen. Det var nästintill lite vår i luften idag. Fåglarna höll kör och jag upptäckte att jag klätt mig för varmt. 

Där är jag! Ser ni mig på stammen? 
Har solen hälsat på hos er idag? 

Taggar: Destination Gotland, Springer Spaniel, natur, sol;

Kommentarer :

#1: Mia

Välkommen hem! Ja, nu har även vi fått se en skymt av den stora gula luman! Vårväder har det visst varit lite överallt i landet, dock har vi haft några minusgrader men det var bara skönt....
Önskar dig och de dina ett gott slut på året och ett ännu bättre nytt sådant!

skriven
#2: Bara anna

Oh man kan inbilla sig att det är vår när man tittar på dina härliga bilder. För min egen del behöver jag ingen snö men för barnens skull vore det ju roligt.

Det har varit roligt att få en glimt av ditt liv detta året, jag ser fram emot att följa dig nästa år igen såklart, mig blir du inte av med.

GOTT NYTT ÅR!











skriven
#3: mammakero

Varför känns det alltid som vårt fel att våra barn mår dåligt? Jag menar, vi vill ju bara deras bästa! Vi kan gå hur nästan hur långt som helst för att hjälpa om vi bara kan. Varför detta konstant dåliga samvete? Jag tror att det är värre med att ha en diagnos som inte är ställd, än att vara "vanligt" deprimerad, så brukar de säja i alla fall. Nä, varför blir livet som det blir? Tja, jag brukar tänka att det bara är att acceptera som ett faktum. Nu är det så, det är inget jag vill, men inget jag kan göra åt det heller. Livet bjuder på besvär och ibland jättesvårigheter. Varför-frågan är bara en fråga som gör sakerna svårare. Det är som det är och bara att ta emot hur illa det än är, men! Vad KAN vi göra? Det är den enda fråga vi ska tänka egentligen.
Barn har en ofattbar förmåga att tro att föräldrarnas problem är deras fel. Det slår aldrig fel. Barn till depressiva, barn till alkoholister och barn till psykiskt sjuka, alla tror det att föräldrarnas problem kommer sej av något de gjort. Det här går inte för föräldrarna att förklara hur fel det är, det är bara psykologer och utomstående som kan det tyvärr.
Min far sa alltid att en tonåring är alltid brutalt ärlig. De gör inget som de inte känner att de måste göra. Kanske var hon bara tvungen att att fly, egentligen från sej själv och som vi vet inte går att göra.
Det enda i alla fall är att fortsatt älska och prata med henne. Vara som du alltid är, inte anklaga eller komma med råd om hon inte ber om dem. Tyvärr är det vår lott som mammor till vuxna döttrar... Våra händer är bundna. Alla misstag de är på väg att göra måste de göra och det enda vi kan göra är att fortsätta plocka upp skärvorna av dem då de går på en mina... Kram på dej!

skriven
#4: Soffie

Idag. Tittade solen fram en stund här i Karlstad med, fina bilder du visar, gott nytt år min Goa bloggvän det var verkligen så trevlig att träffa dig i somras jag hoppas vi får flera tillfällen att träffas...kramen

skriven
#5: Malin B

Härligt att resan gick fint. Det ser skönt ut där för vovven.
Underbart att ljuset återvänder, jag njuter och blir som religiös varje vår! ;)
Ljuset, jag ser LJUSET!

Här har solen också hälsat på i dag. Det har verkligen känts som en vårdag och himlen var vackert blå.
Den kom den där känslan som kommer på våren, jag vill inte gå in!

Jotack, kalaset här hemma gick fint. Ett fel bara, det gick så himla fort. De ville ju komma hem innan det blev mörkt... Barnen lider av åksjuka så de får åka sakta på de kringelkrokiga vägarna som leder till vårt hus.
Så ska de ju över havet...

skriven
#6: Malin B

Vi pratade faktiskt om det där härom dagen, att det var konstigt att jag inte "kände av" Frippe.
Det var bara precis i början då hundkopplet föll ner från kroken - rakt ner i golvet.
Kanske blev det "lugnt" den där kvällen då vi åt middag och jag sa att jag saknade honom så enormt, att det faktiskt inte fanns något bra med att INTE ha hund.
Jo, förresten- DET ÄR SÅ RENT.
Och DÅ - splasch så tappade jag såskannan så det stänkte över hela golvet, upp på skåpen och då kunde jag inte annat än högt säga: Okej, Frippe. INGET, INGET är bra med att inte ha dig här.
Sedan har han vilat så stilla så...
Pratar ju med honom varje gång jag går förbi grinden i och för sig.

skriven
#7: Hörni!

Ja jag ser dig! :) Härligt med sol, vi hade också det igår.
Gott nytt år till dig och din familj!

skriven
#8: Amanda [SPONTAN]

Mysiga bilder :)

skriven
#9: Pia

Vilka härliga bilder! Ja visst är det underbart att det äntligen har vänt, nu kan det bara bli bättre ;)
Vill önska dig ett Gott slut och ett ännu bättre Nytt År!!!
Kramar

skriven
#10: Tess

Vilka härliga bilder! :) Kram

skriven

Kommentera inlägget här :