Veckan som slet sig

Den här veckan har inte gått att tygla. Det drar i kopplet och har ingen lust att vänta på mig.

Skolan har börjat och Lilla H har börjat i förskoleklass. Morgonrutinerna har fått ändra lite på sig och jag lägger samman morgonprommis med hundarna, tillsammans med att följa Lilla H till skolan. Jag stannar vid grinden och vinkar hej då, sen går vi vidare till skogen, jag och de tre musketörerna.

Någon fyllde sjutton år här i veckan. Alltså har sextonåringen bytt namn igen. Hon gör ju det en gång per år.
Presenterna har hon fått i förväg så det blev skralt med paketen på sängen. I trädgården står ett slalom i bättre kvalité än Rustas. Lycka är att få ett riktigt slalom.

Sommaren kom tillbaka till Gotland och vi har passat på att vandra längs strandkanten. När vi varit iväg med Bobilen till fastlandet och kommer tillbaka till ön, inser jag hur mycket jag älskar detta ställe.

Även det taggiga kan vara vackert.

Tillbaka vid trimbordet, står jag och suger lite på sjuttonåringens bravader, det som hände i helgen som var. Tänk att man kan få vara med om sånt roligt. Vi är verkligen lyckligt lottade på många sett.

Medans jag jobbar slappar mina egna fyrfota vänner. En av dem gillar att ha koll från trappan. (Fast har är inte min.)

Solen sjunker ner i Östersjön så vackert och färgrik. Nu börjar helgen. Den enda helgen som den här veckan har. Se till att ta tillvara på den. Själv ska jag verkligen försöka göra det på det allra bästa sättet. Vilket, vet jag inte riktigt än.

....och vinnare är.....

Men kan ni förstå? Hon tog hem Guldmedaljen i Large klass 2 i agility med Nike. Wow!
Wow!

Vi har hunnit hem efter helgens Hundungdomsarrangemang. Ändå har det liksom inte sjunkit in. Vissa saker tar tid att smälta. Men hon gjorde det alltså. USM-guld! Hon vann klass 2 För Large-hundar efter två dagars tävlande.

Agilityn började på lördagen med hoppklass-loppen. Mer än hälften ramlar ofta ur resultatlistorna redan där, efter att ha diskvalificerat sig. Men alla får ändå starta i agility-loppen på söndagen. Vår sextonåring var med i matchen i både klass 1 och 2 med vardera hund och med Nike låg hon 2:a. Det innebär att hon startade näst sist i söndagens lopp och har självklart full kontroll på hur de andra ligger. Nervositeten var ett faktum och hon visste att om hon bara tog sig till mål, placerade hon sig som sämst 4:a. Alla andra var ur leken.

Loppet hon sprang var allt annat än felfritt och snyggt. Men hon tog sig till mål och var nöjd med det. När sen ledaren sprang bort sig, var det med spänd förväntan vi väntade på resultatet. Vi hade våra aningar att hon nog kunde ta hem det, men vi visste inte vilken tid hon sprungit på.
Visst tog hon hem det! Vi grät och skrattade om vart annat. Så roligt att få uppleva något så stort och extra roligt att det var med Nike det skedde. De har haft det lite motigt det sista året och när en framgång ramlar ner, då glädjes man extra mycket.

Här ser ni en Svensk Ungdomsmästare i agilityklass 2 L.
Ni förstår att jag är stolt som värsta tuppen va?

Sommarens sista eller höstens första?

Vi packar inför sommarens sista hundtävling. Eller kanske är det höstens första? Hur som helst ser vi till att alla möjliga sorters kläder finns med. Korta, långa, svala eller varma.

Jag försöker att inte se de mörka molnen som skymmer solen utan i stället känna värmen från stenarna som ännu är sommarvarma.

I morgon, fredag, går båtfärden mot Nynäshamn och det är hundungdomar som kommer att tävla på lika vilkor med sina hundar och göra upp i Svenska
Mästerskapet. Det hela kommer att fortlöpa på Lidingö Brukshundklubb.

Lördag och söndag står agility på schemat och det är våra Springerkillarna som ska tävla med sextonåringen. Benji springer i den lättaste klass 1 och Nike i klass 2. Winston har ännu inte blivit agilitymyndig så han får bara titta på och heja, precis som vi andra.

Benji ska springa i vänstervarv i morgon tillsammans med sextonåringen. Hon tävlar ju i Juniorhandling också. Juniorer som tävlar om att visa hund på bästa sätt i utställningsringen. Det är svårare än man kan tro. Man ska ha mycket kunskap om olika raser och dess exteriör.

Så här såg det ut för två år sen i Uppsala på samma tävling. Vinnaren får representera Sverige i Europa-finalen men konkurrensen är mer än hård. Det är fantastiskt duktiga handlers som tävlar. Många av juniorerna åker land och rike runt, helg efter helg och visar hundar på utställning. Så gör ju inte vi och vår
Sextonåring kan aldrig få den erfarenheten som många av de andra.

Ändå är hon hur duktig som helst.
Hela helgen kommer Hundgren efter hundgren att avverkas och det finns massor att se på. Lydnad, Freestyle, Heelwork och agility är några. Nu håller jag tummarna för att vi inte har regn med oss hela helgen. Lite sommar kan vi väl få? Snälla vädret!