Det nalkas ledighet

Snart ska vi ut och fara igen. Den här gången är det inte hundarna som står i centrum utan vi tvåbenta. 


Fast, även om jag säger att hundarna inte står i centrum, så gör de det endå. Vi anpassar resan för att de ska följa

med. Vi anpassar stoppen under resans gång och sen väl framme, är det alltid hundarna som ska få sitt först  

Men när det fått sin stimulans och motion är det dags för oss tvåbenta att få vårt. Det nalkas utförsåkning och jag ska försöka att hålla alla ben i kroppen hela. 

Sol och vårkänslor

I onsdags sken solen och värmde så där makalöst som den bara kan göra en tidig vårdag. Ja, jag anser att det var en vårdag. Himlen var jätteblå och fåglarna sjöng. 


SMHI anser nog inte att det är vår än. Men jag kände våren. Den var där, jag lovar! 


Hur blått kan det bli? 

Det är jag och sjuttonåringen som är ute och går med våra tre vänner. Hon slutade tidigt och jag var bokad för kontorsjobb. Jag skolkade med gott samvete. 

Jag menar, vem skulle inte skolka för det här? 


Det är lågvatten. Rejält lågt. Lite snö eller is, låg kvar där skuggan härjar. 

Här blev horisonten rejält sned, men som ni vet, jag kör med bilder direkt från mobilen. 

Vi ställde bilen vid Norderstrand och strosade in mot Visby. 

Målet var att köpa en kaffe på Almedalbibliotekets fik. 

Som väldigt många andra, tog vi med fikat ut i solen. 

Mot muren i Almedalen njöt vi av värmen. 


Vi var självklart tvungna att byta plats och ta några bilder. 


Sen var det dags att vända och gå tillbaka. 


En och annan bild blev tagen den här dagen.  Inte bara av mej utan av sjuttonåringen också. 


Till sist, Tacka alla ni snälla för era gratulationer. Det värmer och jag blir så glad. Vi är absolut inte bättre än någon annan med ett gediget intresse. Men vi brinner för det här med hundar. Vi sparar och lägger pengar på resor och tävlingar. Vi bor sällan flott och försöker vända och vrida på slantarna så att de ska räcka till mycket. 

Hur gick det då?

Jo tack, det gick bra i helgen. Vi är nöjda och glada och hemma på ön igen. Inte blåste det, inte var det halt på vägen. Sängarna var sköna och det var varmt på rummet. 


Sjuttonåringen åkte till och med båt utan sjösjukepiller. Kors i taket! Efter båtresan övningskörde hon halva vägen till Norsholm. Sen blev det mörkt och började snöa så då tog mamma över ratten. 

I Norsholm ligger det här stället. Bille's låg perfekt mitt emellan de båda ställen vi skulle tävla på. Därför valde vi att bo lite ute på landet. Det är roligare att se nya orter tycker jag, än att alltid välja boende i storstäderna. 

Lördagen tillbringade vi i Linköping och sjuttonåringen hade agilitylopp från tidig morgon till kvällen. 

Springerkillarna sprang fina jämna lopp men det räckte inte riktigt hela vägen fram. Men det gjorde det med Winston. 

Debuten blev över förväntan. Medan jag stod på läktaren med ett skenande hjärta i bröstet, sprang sjuttonåringen två kanonlopp med sin Sheltie. I hoppklass räckte det till en tredje placering och i agilityklass vann de. Båda loppen med uppflyttningspinnar. Tjohooo! Kan det börja bättre? 

Vilken tvlingstart! Att hamna på pallen av ca 50 starter i klassen är starkt gjort. 


Söndagen kom och det stod Rallylydnad på schemat. Det var länge sen jag tävlade och jag trodde att jag skulle vara coolare än vad jag var. Plötsligt gör man inte som man brukar och man glömmer att göra det man tänkt göra. Det var två trevliga tävlingar och jag startade med Benji i båda. Vi fick två godkända lopp och det innebär att det återstår en godkänd runda för att vi ska få flytta upp i nästa svårighetsgrad och få en titel, RLD N. 

Lika bra gick det för Winston. Nike som startade i ett lopp blev godkänd han också. 

Nu har jag fått blodad tand och måste träna vidare. 
Trötta hundar hade vi med oss hem. Våra underbara killar som vi är så stolta över.